månadsarkiv: september 2016

Barnhusan vid Adelsnäs

Minns ni Siri Nilsson som arbetade som husa på Adelsnäs på 1940-talet? Siri berättade med sådan värme om alla de vänner hon träffade på herrgården. Det var vänskapsband som knöts för resten av livet. Siri är imponerande 94 år så det är inte konstigt att alla dessa vänner inte lever idag. Men Siri gav ett tips: ”Du borde besöka Margareta Westermark. Hon arbetade som barnhusa på Adelsnäs. Hon är bara 91 år, så hon minns nog mer än jag.” Nu har Siri ett särdeles gott minne, men inte desto mindre är förstås ett besök hos Margareta ett måste.

Precis som Siri kom Margareta till Åtvidaberg på 1940-talet och vid anländandet möttes hon av samma roliga och alltigenom trevlige chauffören, Kurt Lindblom.

”Kurt hämtade mig och jag minns att vi stannade vid Wallmans smedja, som låg bredvid Stallet. Där hämtade han en sportbil och så for vi mot Adelsnäs.” Sportbilen (en MG dvs Morris Garages) gick på gengas, minns hon. Det här var 1945 och många bilar gick på gengas eftersom kriget skapade stor brist på olja.

ak_alag6761

Wallmans smedja låg där dagens sporthall och parkeringsplats ligger. Foto: Alrik Agerbo 1961

Margareta var 20 år och hade lämnat föräldrahemmet i västra Vingåker i Sörmland där hon hade bott med sin far muraren Johan Albin Edlund, sin mor Elsa Maria och sina fem syskon. Här hade hon gått i skola och här hade hon sedan år 1940 arbetat på en av stadens största fabriker, Widengrens klädverkstad. Först som springflicka, med avbrott för konfirmationsläsning, och senare på avdelningen för tillskärning.

Den nya Widengrensfabriken stod färdig 1937. Foto: Ateljé Bergné.

Den nya Widengrensfabriken stod färdig 1937. Foto: Ateljé Bergné.

Efter en tid ville Margareta göra något annat. Hon ville gärna arbeta med barn. Så hon satte ut en annons i tidningen och fick inom kort ett svar. Friherinnan Ebba Adelswärd vid Adelsnäs i Åtvidaberg sökte en barnhusa.

Kurt och Margareta susar fram i sportbilen. Förmodligen pirrade det lite i Margaretas mage. Vilket äventyr! En helt ny ort, långt från familjen, och med nya människor omkring sig. Skulle hon hitta vänner, skulle hon trivas och vem var familjen hon skulle arbeta för? Så smalnar vägen av något. Kanske ser hon det vita templet en bit bort och förundras över det? Kanske berättar Kurt att sjön de ser heter Bysjön och att man om vintrarna kan gena över isen för att ta sig in till samhället? Och att det om somrarna finns en båt de kan använda för att ro över? Vägen kantas av en vacker allé och där träden tar slut möts de av en pampig grind och framför dem ligger – ett slott!

tfs_26m4

Adelsnäs på 1930- eller 40-talet. Foto: Johan eller Ingeborg Thorin

”Jag hade bott i två rum och kök med min familj i Vingåker och nu kom jag till ett slott! För första gången i mitt liv skulle jag få bo i ett eget rum!”

margareta_20

En ung Margareta som snart ska börja arbeta som barnhusa på Adelsnäs. Foto: privat

Flera gånger under samtalet avbryter sig Margareta och drömmer sig bort. Hon trivdes så bra med sitt arbete på Adelsnäs. Alla var så vänliga. Ebba förklarade tidigt att det inte fanns två människor som utförde en uppgift på samma sätt. Bara sysslorna blev gjorda så kunde Margareta känna sig fri att lägga upp arbetet precis som hon önskade.

Som barnhusa var hennes främsta uppgift förstås att ta hand om barnen. Praktiska saker förstås såsom att se till att de kom i säng på kvällen och upp på morgonen, men framför allt så lekte de! ”Jag har alltid varit lekfull av mig”, berättar Margareta. När hon kom till Adelsnäs var Johan nio år och gick i skolan. Catarina och Louise var sju respektive fyra år och minstingen Carl-Göran 1,5 år. ”När Carl-Göran blev lite större satte jag honom på pakethållaren och så gav vi oss iväg på cykelturer. Jag minns när han pekade mot samhället och sa: ’ser du kirketornet Margareta?’”

barnvagn

Margareta med Carl-Göran, Louise och Catarina. Foto: privat

Margareta bläddrar i sitt album. Bilder av vännerna från Adelsnäs blandas med bilder på barnen. ”Titta, här är vi hela gänget. Tänk att vi fick ha kräftskiva i huset och bjuda in de våra. Så bra vi hade det. Och roligt!”

barnbild

Margareta med kollegor samt barnen Adelswärd och kusin. Foto: privat.

Samma år som hon kom till Adelsnäs träffade hon sin blivande man. Det var på en dans Folkparken. Fem år senare, år 1950, gifte de sig och byggde ett hus på Skyttevägen. Där växte de egna barnen Ingrid och Lars upp. ”Jag höll god kontakt med Catarina och Louise genom åren. Lollo brukade till och med vara barnvakt till mina barn. Och vi ringer fortfarande ofta till varandra.” Margareta ler. Hon tittar upp från albumet.

”Jag har haft ett sådant bra liv. Nu är jag 91 år – det är inte klokt så gammal jag blivit. Men, du förstår, jag är inte klar, jag vill leva länge till!”

margareta_91

Margareta Westermark 2016

Följ gärna Baroniet Adelswärds fotobok via facebook

Dela gärna det här inlägget