Alltid närvarande vid Adelsnäs

Så är det äntligen dags igen. Hur många år har det gått sedan sist? Många, ja faktiskt 20 år. Den gången fanns den äldre generationen på plats, men nu är det enbart Götas man ”Kraft” Olle som finns kvar i livet. Närmare hundra personer kommer de att bli när alla är samlade. Det lyser om Göran när han berättar om släktträffen i Lillhärdal i Härjedalen i juli.

Lillhärdal, det är ursprunget även om allting egentligen, om man ska vara noga, började på en annan plats. Nämligen i Skålsjön hörande till Alfta socken i Gävleborgs län. Tre dagar efter julafton år 1911 föddes hon, Anna Olivia, och kom så att bli skogsarbetare Per Jonsson Wickzell och Anna Lovisa Olssons förstfödda. Med åren fick de ytterligare sju barn, men minstingen Olle dog när han bara var tolv år gammal. Det är först när Anna är sju-åtta år och det är dags att börja skolan som familjen flyttar till Lillhärdal. Per har då fått en tjänst som skogvaktare/skogsfaktor på skogs- och stålbolaget Iggesunds Bruk. Till tjänsten hörde ett stort, vackert gult hus med tretton rum och kakelugnar i varje rum.

Anna minns hur hon och syskonen åkte med pappa till kyrkan om söndagarna. I en hästdragen vagn som gjordes om till släde om vintern. Mamma följde inte med utan var kvar hemma för att ordna med kyrkkaffet som grannarna bjöds in till. ”När vi kom hem från kyrkan var det alltid tänt med riktiga ljus i alla fönster.”

I början av 1930-talet går Anna på husmorskola i Ljusnan och får sedan en första anställning i Stockholm. Dessförinnan, i augusti 1935, föder hon en dotter, Gerd. Så småningom. efter att ha satt in en annons i tidningen, kommer Anna till Kvistrum i Gärdserum socken där hon får en tjänst hos ryttmästare Gustaf Gabriel Falkenberg. Dottern Gerd stannar kvar i Lillhärdal.

Knappt två månader efter att Anna kommit till Kvistrum träffar hon Curt som är chaufför på Adelsnäs. Curt som så ofta hade körningar ut till Kvistrum och då och nu hoppade in och hjälpte till att servera på middagar (läs om Curt här). Det måste ha varit en stor bonus den kvällen i april när han träffade den nyanställda Anna.

Curt Lindblom, chaufför vid Adelsnäs

”Eftersom det var en hel del middagar som vi jobbade ihop så var det via dessa som Curt och jag träffades och blev ett par”, berättar Anna.

Och det dröjer inte länge, inte länge alls, innan paret tar ut lysning och gifter sig. En solig sommardag i juni samma år ringer kyrkklockorna.

”Ojoj”, skrattar Göran när han fått veta med vilken fart hans mormor och morfar fann varandra. ”Mormor vilade visst inte på hanen!”. Men Göran är inte förvånad. ”Allt skulle alltid ske med en gång, så det var tydligen samma sak här.”

Och det är verkligen ett signum för Anna Wickzell eller Lindblom som hon från och med nu kom att heta. Det intygar även barnbarnet Marie Skogh. ”Farmor hade inget tålamod, allt skulle ske på direkten. Av den anledningen kunde hon ringa till mig tjugo gånger om dagen.” Samma erfarenhet delar Göran som berättar om det tillfälle när Anna hade ringt, ringt och ringt. Detta var före mobiltelefonernas tid så när Görans hustru Gittan kommer hem och ser antalet missade samtal på nummerpresentatören ringer hon oroligt upp Anna. Anna svarar lugnt att allt är bra och: ”Jag vet att ni har en nummerpresentatör så jag ville bara se hur många gånger jag hann ringa innan ni ringde tillbaka!” Den kommentaren har Göran och Gittan skrattat gott åt många gånger.

Anna ville in i det sista ha koll på vad som hände och vara uppdaterad på de senaste nyheterna. Fram till hon dog år 2014, 102 år gammal, följde hon med i politiken och tyckte och tänkte kring det mesta. ”Man kan väl få tycke lite Mia” svarade hon sitt barnbarn som vid något tillfälle kanske suckade lite åt alla åsikter. Hon var en nyfiken, vetgirig, snäll och bestämd kvinna. Och alltid så stilig och fräsch.

När Anna hade gift sig med Curt slutade hon sin tjänst i Kvistrum och bosatte sig med Curt i Adelsnäs. Inledningsvis bodde de i en av grindstugorna vid entrén till Adelsnäsparken, men flyttade senare till Smedjegården. Och det var nu Anna började arbeta på Adelsnäs och på så sätt lärde känna Siri, Lilly och Margareta och blev en i ”de fyras gäng”. Hon hade ingen fast anställning, men hoppade in vid middagar, jakter och städning.

”Jag har serverat många fina ’gubbar och tanter’, såsom prinsessan Sibylla och prins Bertil. Likaså har jag serverat nuvarande kung och drottning på en kräftskiva på Söderö. Där smög jag ifrån serveringen och gick in för att kika på lilla prinsessan Victoria. Då var hon inte gammal, kanske knappt ett år.”

”Anna var alltid närvarande vid Adelsnäs” minns Johan Adelswärd. Och hon var ju även mamma till Per-Åke som Johan kom att bli lekkamrat med.

Kort tid efter att Anna och Curt hade gift sig kom även Annas dotter Gerd till Åtvidaberg och fick Curt som styvpappa. Och i samband med Per-Åkes födelse reste Annas syster Märta från Lillhärdal till Åtvidaberg för att hjälpa till. Tanken var att det skulle vara för en kortare tid, men den kom att vara livet ut. Märta träffade nämligen Gunnar, gifte sig och bildade familj. Liksom Anna blev Märta gammal och mot slutet kom de två systrarna att bo dörrarna bredvid varandra på Östergården.

Anna och hennes mor Anna Lovisa

Tänk att som Anna Lindblom bli 102 år gammal och dessutom ha levt under en tid när så mycket hände, på gott och på ont.

”Jag har fått uppleva två världskrig även om jag inte har så många minnen från det första, mer än att jag kommer ihåg att jag blev sjuk i spanska sjukan 1918. Jag var mycket sjuk och låg i min säng vid kakelugnen och det var kris för de visste inte ifall jag skulle överleva eller inte. Men som ni märker så gick det ju bra. Likaså kommer jag ihåg att det var så dåligt med mat så folk gick runt till bönderna för att försöka få köpa smör och mjölk. Vi hade ju egna kor och höns så vi klarade ju oss ganska bra och jag minns att mamma en gång sa att hon blev så glad när hönsen hade värpt två ägg till jul så jag fick baka en kaka.”

Berättelsen bygger på filminspelningar med Anna, producerade av Annas barnbarn Göran Svensson, intervjuer med Göran, Marie Skogh, Per-Åke Lindblom och Johan Adelswärd samt kyrkoböcker.

Dela gärna det här inlägget

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *