Ämtenäs

Det klingade så bekant

Det är september år 2017. Sommaren har varit regnfri, men kall. Det har dock inte på något sätt hindrat Lena Edström och hennes familj från att tillbringa all ledig tid i sitt nya sommarparadis. De vuxna sönerna Tobias och Emil har köpt varsin minimotorcykel och lekt som om de vore barn igen. Det har flugits med drönare som fastnat i trädtopparna, badats i Virken, påtats i trädgården och pysslats med huset.

”Jag skulle vilja bo här för alltid”, utbrister Lena, ”det är helt underbart här!”

Så pass underbart att hon under midsommarveckan inte kunde ge sig till tåls tills resten av familjen följde med utan åkte ut och sov ensam en natt.

”Det gör jag inte om”, säger hon med eftertryck, ”det blev väääldigt mörkt här ute! Fast jag drog ner rullgardinerna jättetidigt kändes det kusligt.”

Det var en arbetskamrat till Lena som tipsade om sommarhuset som skulle bli ledigt för uthyrning. Ämtenäs, så hette det. Lena tyckte att namnet klingade så bekant. Men var hade hon hört det förut?

Det långa röda huset har två ingångar och några initialer och ett årtal pryder överkanten på den ena. ”TA LD 1916”. Theodor Adelswärd och Louise Douglas. Men varför 1916? Lät Baroniet renovera gården då? För visst måste väl gården vara äldre? Lenas frågor är många.

Genom köksfönstret ser vi det lilla sädesmagasinet. Och framför magasinet den lilla lövade stången från midsomras. Då var hela familjen samlad. Sönerna Tobias och Emil, dottern Linnea och sambon Stefan. Det första barnbarnet, Tobias dotter, Olivia tultade glatt runt i fin röd klänning och med blomsterkrans på huvudet.

”Så kom jag plötsligt på var jag hade hört det! Ämtenäs har omnämnts med min mormor och hennes föräldrar. Mormor dog när min mamma bara var tio år, men jag vet att jag har sett ett foto på mormor stående framför Ämtenäs.”

Lena rynkar på pannan och ser fundersam ut. ”Men huset mormor liknar inte alls dagens Ämtenäs. Jag får inte riktigt ihop det. Men jag har förstått att mormors far Albin växte upp här. Visst är det väl märkligt att några enkla torpare hade sådant stort hus?”

Den ursprungliga stugan

Tre år innan Barbro ser dagens ljus flyttar hennes föräldrar Eric och Anna samt storebror Lars-Erik till Ämtenäs. Erics arbete i skogen ska nu kompletteras med ett mindre jord- och lantbruk. De båda barnen växer upp bland hästar, kor, höns, grisar och katter. Och, inte att förglömma, getterna Baggen och Begga. Nya getter varje år, men samma namn. Getter som barnen skötte om och matade med nappflaska.

Barbro och Lars-Erik med Baggen och Begga. Foto tillhör Barbro Johansson

Barbro minns så väl det stora huset med de två ingångarna, en finingång och en köksingång. I husets undervåning fanns ett stort lantkök, ett finrum, ett sovrum och ett stort skafferi som man kunde gå in i. På övervåningen fanns ”slätta”, det vill säga den stora hallen som var stor nog att rymma både lekande barn och mor Annas vävstol. I vardera änden av övervåningen fanns ett sovrum med garderober under snedtak. På den här tiden fanns det varken el eller vatten i huset. När man skulle gå på toaletten fick man uppsöka dasset som låg vid ladugårdsgaveln, lägligt placerad vid dyngstacken. Dricksvatten hämtades i en källa bakom huset.

I granntorpet Staksundet bodde familjen Andersson. Här fanns Claes och Ulla som var jämngamla med Lars-Erik och Barbro. Barnen lekte så gott som dagligen och de båda familjerna umgicks flitigt. Tillsammans gav de sig ut i naturen och plockade bär, fiskade och fikade. Familjen i Staksundet var, liksom många, självskrivna gäster till den årliga midsommarfesten.

Här firas mor Annas 35-årsdag. I nedkant ser vi Anna längst till vänster med Barbro i knät och Lars-Erik bredvid sig. Sedan följer Klas och Eva med Ulla i knät. Foto tillhör Barbro Johansson

 

Den lilla bergsknallen framför huset kallade Barbro och hennes vänner för ”berget vid Ämtenäs”. Foto tillhör Barbro Johansson

”När mamma och pappa ordnade midsommardans stod glädjen högt i tak, 1946 var första gången. Pappa åkte planvagn med hästen Sonja och hämtade hem bröd, socker och kaffe. Vi hälsade våra grannar och vänner välkomna och de kom i långa rader på cykel, barnvagnar, traktor, båt och lövad lastbil. Vi dukade långbord på gården.”

Till kvällen dansades det i logen och Barbro berättar hur man det sista året fick stötta upp golvet underifrån.

”Jag minns hur golvet gungade och hur nervösa alla var att det skulle braka ihop” skrattar Barbro och bläddrar i den digra samlingen av fotoalbum och nedskrivna minnen.

”Jag ska ha en gammal bild på Ämtenäs här någonstans. Ja, titta!”

Barbro visar en svartvit bild. På baksidan finner vi jämte rutan för frimärke rubriken POST CARD. En thorinsk bild som blivit till vykort. ”Emtenäs lilla stuga” har någon omsorgsfullt präntat på ena sidan. På adressraderna återfinns en rad namn.

Foto: Tillhör Barbro Johansson

Anna och August bodde i Ämtenäs under 1900-talets början. De hade tre döttrar, Edla Maria (Maja), Karin Elisabet och Evy Märta Fredrika. Konrad var August yngre bror och Olga och Lisa hans svägerskor. Vem som är vem på bilden är oklart. Sällskapet står framför en byggnad som inte alls ser ut som dagens Ämtenäs.

”Det är det gamla huset” berättar Barbro. Dagens Ämtenäs, förklarar hon vidare, byggdes år 1916, det vill säga det år som står ovanför ena ingången. ”Den ursprungliga stugan finns på baksidan.”

År 1928 hade Ämtenäs en ingång. Den lilla stugan skymtar på högersidan. Foto: Johan E. Thorin

När Lena får se det gamla vykortet som Barbro har i sin ägo känner hon igen huset och – är det inte hennes mormor Helga på kortet? När hon granskat det en stund ändrar hon sig. Nej, det är nog inte mormor trots allt.

Snart slår jag ihop i en hög

Vid 1800-talets mitt växer de två bröderna Albin och August upp vid Ämtenäs. De har ytterligare en bror samt fyra systrar. Men Albin, den äldste sonen, och August, den yngste sonen, kommer till skillnad från de andra att stanna vid sitt födelsehem. De gifter sig, får barn och efter något år flyttar Albin och hans familj till torpet Högtomta på Ämtenäs ägor.

Familjen på Barbros kort är den yngste sonen August och hans familj. Den äldste sonen, Albin, är Lenas mormors far. Barnen på bilden är således kusiner med Lenas mormor Helga. Den mormor som dog så tidigt att hon bara sett henne på bild. Den mormor som hon inte vet så mycket om alls. Kanske togs bilden på Albin och hans familj framför hans föräldrahem samma dag som bilden på August och hans familj?

Flygfoto på Ämtenäs där vi tydligt ser den lilla ursprungliga stugan. Foto tillhör Barbro Johansson

Med undantag för några år i Åtvidaberg där Albin arbetar som snickeriarbetare så växer Helga och hennes fyra syskon upp i Högtomta. Femton år gammal flyttar hon hemifrån för att arbeta som piga i Åtvidaberg. Och om kopplingen mellan Barbros gamla bild och Lenas mormor känns fascinerande så stannar inte den här berättelsen där. Det visar sig nämligen att Helga tar tjänst som piga hos kassör Hallerström. I fem år arbetar hon och har sin bostad i det stora röda huset på tomt 2 Ö. Ålunda. Hallerströms villa som långt senare kom att rymma Ålunda dagis. Den villa som Lenas bror Uffe år 1998 köper, renoverar och gör till sitt hem. Att deras mormor hade koppling till Uffes hus hade varken Lena eller Uffe en ingen aning om. Lena meddelar:

”Jag pratade precis med brorsan om detta! Snart slår jag ihop i en hög!”

Kassör Hallerströms villa tidigt 1900-tal. Foto: Ulf Edström

Berättelsen bygger på intervjuer med Lena Edström, Göran Wall och Barbro Johansson samt kyrkoboksmaterial.

Följ gärna Baroniets fotobok på facebook som du hittar här: Baroniet Adelswärds fotobok

Dela gärna det här inlägget

2 reaktioner på ”Ämtenäs

  1. Tack Camilla! Vilken fin berättelse om Ämtenäs, mitt barndomshem, där jag lärde mig det mesta, om djur och bondgårdar! Trivdes jättebra där! 🐴☀️😀🌲🌲 Kram Barbro

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *