Kategoriarkiv: Hemma hos

Hemma hos … Noah

När jag hälsar på har den nya familjemedlemmen bott i huset i en månad. Det är svårt att tro. Han verkar hemtam och tillfreds. Skålar med vatten och mat i tvättstugan, korg i köket och egna leksaker lite här och där. Om han inte leker med och kanske till och med biter sönder platsskålar från köket  förstås. För även om han är en oerhört duktig hund, tränad som vårdhund, så är Yum-Yum bara två år. Fortfarande valp och lite busig. Och fantastisk söt i sin ljusa labradorpäls.

Yum-Yum som gillar att leka ”gömma-saker”-lekar och fotboll med sin bästa kompis Noah. Och det är hos Noah Gullquist jag hälsar på för att göra ett hemma hos reportage.

Och efter att ha hälsat på mamma Maria, lillasyster Nellie och hennes kompis Martina och Yum-Yum förstås så börjar vi med att titta in i Noahs mysrum. Grå tvåsitssoffa med färggladabild (55) kuddar, ett lågt svart bord och TV. Här inne kopplar Noah av då och då med TV-spel. Men det har vi ju inte tid med nu. Nu pratar vi om semesterveckan på Kanarieöarna tillsammans med familjen och kusinerna Tilde och Wilma – pool och glass står på schemat, om skolan och, eftersom det är fredag, pratar vi lite om fredagsmys också. Choklad är favoritgodiset. Men mest pratar vi om Yum-Yum.

Yum-Yum var, berättar Noah, lite orolig första natten i sitt nya hem, men han har vant sig snabbt. På dagarna när mamma och pappa arbetar och han och Nellie är i skolan är Yum-Yum hos mormor och morfar.

”Han har en hundkompis där, Tara. De leker och har jättekul.”

Noah frågar Maria vilken ras Tara är. Hon är en schäfer och tik, visar det sig.

Noah visar mig alla rum på nedervåningen och det är dags att titta på teverummet på bild (62)övervåningen. Men först vankas det fika. Nellie och Martina har dukat fint med porslin och servetter i köket och det bjuds på semlor, muffins, kaffe och saft.

Yum-Yum visar stort intresse för bakverken och inväntar att en och annan bit kan trilla ner på golvet. Till hans stora lycka lämnar tjejerna stolar som kan slickas rena från många smulor.

bild-(66)

Morfar ringer för att höra hur det är med Noah och Yum-Yum

Noah och Maria tar fram hundgodis och visar hur duktig Yum-Yum är på att sitta, ligga och vänta på kommando. Efter ett tag tröttnar både han och Noah och istället sliter de med gemensamma krafter av Noahs strumpa och snart kiknar Noah av skratt när den sträva hundtungan slickar på foten. Maria och jag skrattar också. Det ser onekligen väldigt roligt ut.

bild (67)

Noah berättar att han fyller år den 12 april och att han redan nu vet att han kommer att få en BMX-cykel som har både fot- och handbroms. Då ska han få cykla till skolan. Det syns på honom att han ser fram mot den dagen.

Men apropå framtiden och att han blir äldre och äldre – vad ska han bli när han blir stor?

”Jag måste gå ut ur Facetten först. Men sedan vill jag laga moppar i Linköping tillsammans med min kompis Emil. Det har vi redan bestämt. Och vi ska lyssna på AIK-musik i vår verkstad. Och så ska jag ha en mercedessportbil.”

Det var värst! Det var besked som heter duga. Fast det där med Linköping får kanske ge vika, för Noah fortsätter:

”Vi ska flytta dit alla AIK:are bor, vid Friends Arena, och vi ska heja med AIK-klacken.”

”Nehej, du” svarar Maria, ”det ska du inte.”

Men nu är det fredag och choklad och ”Fångarna på fortet” står på programmet. Och kanske potatisgratäng, som är Noahs favoritmat. Och hamburgare, pizza och godispizza.

 bild (64)

Noah anfaller och Yum-Yum vaktar målet

bild-(65)

Yum-Yum är tränad som vårdhund och väldigt duktig. Men det krävs en kontinuerlig uppfostran, vilket mamma Maria tar sig an med den äran.

10929574_565114470258958_6943796760366981981_n[1]

Familjen Gullquist

Följ gärna bloggen via facebook

Vill du läsa andra hemma hos-reportage så hittar du dem här

Dela gärna det här inlägget

Hemma hos … Tuva

”Du kanske undrar varför det är så tomt?”

Vi har precis kommit uppför trappan till övervåningen, passerat en toalettstol i hallen (jodå!) och kommit in i hennes rum.

Jag tittar mig omkring. Så tomt är det inte. Men med en sjuårings mått mätt kanske det är det? Den retoriska frågan indikerar i alla fall att det brukar finnas mycket mer saker i rummet.

”Här”, hon klappar på ena väggen, ”ska vi göra en öppning och då kommer mitt rum att vara även här. Kom ska du få se!”

Tuva Roberthson pilar snabbt som ögat ut genom dörren, passerar hallen och in i ett annat rum. Ett rum under ombyggnad.

bild (35)

”Den här har jag målat alldeles själv!”

Tuva pekar på golvet där en liten vitmålad hylla ligger på ett tidningspapper.

”Det är en mobilhylla. Jag ska ha den över sängen och sängen ska stå här.”

Tuva pekar och måttar i rummets ena hörn.

tuva5

 

Och här ska det vara ett pysselrum, förklarar Tuva och öppnar en liten dörr i rummet. Hon förklarar snabbt vad som ska finnas på de olika hyllorna innan hon med bekymrad hantverksmin vänder sig mot fönstret och påpekar att glaset måste bytas.

Hon rycker lite i glaset:

”Titta här, det är helt löst!”

 

Nu förstår jag plötsligt varför det finns en toalettstol i hallen. Här renoveras det för fullt. Men inte i den takt Tuva önskar förstår jag snart. Mamma Monika och pappa Johan har tuva8inte alls samma ork som hon. Tuva suckar och ser lite bister ut. Det var ju faktiskt meningen att rummet skulle vara klart till jul. Men snart ljusnar hennes ansikte.

”Men när rummet är klart, typ i mars, kommer jag att bli helt happy!”

Nu hoppas hon att de ska måla väggarna vilken dag som helst och sätta upp en blomtapet på ena väggen. Det ska nämligen vara ett sommarrum. I hennes rum idag finns det, förklarar hon med eftertryck, väldigt många rosa saker och det beror på att hon har bott där sedan hon var liten. Nu ska det bli mer som ett tonårsrum och det innebär bland annat att det kommer att finnas en hylla på väggen för smink och smycken.

”Fast jag har inte så mycket smink. Bara pyttelite. Men smycken har jag! Titta!”

Tuva tar fram ett vackert rosafärgat smyckeskrin med pärlhandtag, urskuldar den rosa färgen, och lyfter upp halsband, armband och en liten glittrig sköldpadda. Sköldpaddan är inget smycke egentligen, hon har fått den av tandläkaren. Samma tandläkare som hade bedövning med banansmak, vilket smakade mycket gott.

tuva1tuva2

 

”Det här halsbandet är jättefint. Kolla!

 

 

 

När hon inte målar väggar och mobilhyllor så går Tuva i skolan. I första klass. Hon trivs så där. Hon ser lite bekymrad ut igen. Det skulle nog vara bra om det inte pratades så mycket i klassen, ungefär halva klassen är alldeles för pratsamma. Hon själv då, undrar jag, pratar hon? Svaret lämnar mycket obesvarat:

”Man vet aldrig.”

Men skolan har i alla fall bidragit till att hon lärt sig läsa. Och att hon kan klockan. Tuvas ansikte har ljusnat igen. Det är jättebra att hon kan klockan och kan hålla reda på tiden själv. För då behöver hon inte vänta tills mamma och pappa vaknar på helgerna utan kan gå till kompisar själv. För Monika och Johan sover, enligt Tuva, nämligen jättelänge!  De är riktiga sömntutor, deklarerar hon.

Liksom Tuva har Monika och Johan och storasyster Tilda sina sovrum på övervåningen.

”Vi kan inte titta i mammas lådor, det är privat” förklarar Tuva när vi kikar in i rummen och får mig att känna mig lite som en som just tittar i folks privata lådor. Men jag inser att jag nog inte ska ta åt mig för mycket. Tuva är ärlig, rak på sak och rolig som få.  Hon förklarar att jag ska se upp var jag sätter fötterna i rummet som renoveras. Det kan finnas vassa spikar på golvet.

”Men jag har plockat upp dem jag har hittat och lagt dem där.” Hon pekar på fönsterbrädet.

”Så snällt!” säger jag.

”Ja, fast det var inte för din skull just.”

Vi får många härliga skratt tillsammans under mitt besök. Och det gäller att hänga med i tuva4 svängarna. Hon slår sig ner i soffan i allrummet på övervåningen, plockar fram en bok ur bokhyllan. På framsidan syns en krokodil med napp i sin mun. Hon tittar allvarligt på mig och säger:

”Den här boken påminner om morfar. Han är så barnslig!”

Sedan skuttar hon in i sitt rum igen och visar var på den rosa mattan som kusinernas hund Siv bajsade en gång.

Apropå hundar, har inte Roberthsons en egen hund? Jodå, hon heter Kezzie. Just nu är hon är i hundgården. Och vägg i vägg med hunden bor kaninerna. Och så finns det en katt i familjen också, berättar Tuva. Han heter lille Orvar men kallas Korvar och bor hos farmor och farfar i Bestorp. Det skulle inte funka att ha Korvar i samma hem som Kezzie.

”Kezzie skulle äta upp honom på tio minuter!”

bild (53)

Här syns spår efter hunden Sivs bravader.

Vi går nedför trappan. Tuva tar långa kliv över varannat trappsteg. Tillsammans med Tilda visar hon mig köket och vardagsrummet. Och pappas jaktrum.

”Vilket fint älghorn” säger jag och tittar på hornet som sitter över dörren.

”Ja, hm”, säger Tuva försiktigt, ”det är faktiskt hjort.”

bild (54)

Här visar Tuva och Tilda köket. 🙂

bild (55)

Vardagsrummet

Lagom till fikastunden kommer pappa Johan hem. Vi fikar och pratar. Snart börjar Tuva hoppa på stolen. Hon har kommit på att pappa och hon har en hemlighet tillsammans, de ska baka något till kvällen. Ingen får veta vad det är, de var nere i affären och handlade allt som behövdes igår. Men Tuva bara måste få berätta för mig, om jag lovar att reportaget inte läggs ut före kvällen förstås?

Sagt och gjort. Vi går upp på Tuvas rum, stänger dörren och Tuva berättar med stor inlevelse om bakverket, en nutellakaka. Som jag är helt säker på smakade gudomligt!

bild (57)

 

 

Familjen Roberthson

 

 

 

Vill du läsa fler ”hemma hos” där något av familjens barn visar mig runt, ta del av härliga nostalgifoton av Åtvid eller få kunskap om Åtvid förr – följ då bloggens facebook så får du koll på när nya inlägg läggs ut. Facebooksidan hittar du här.

Vill du läsa andra hemma hos? Länkarna hittar du här:

Hemma hos … Jeff

Hemma hos … Meja

Dela gärna det här inlägget

Hemma hos … Meja

Hon har laddat och förberett sig för mitt besök. Rummet är mycket nogsamt städat och hon har klätt sig snyggt. Hon ska i och för sig följa med till storasyster Ellas klassträff på bowlinghallen under eftermiddagen så jag kanske inte kan ta åt mig hela äran av hennes fina klädsel.

Meja Rydmark är åtta år och går i klass 2B på Centralskolan. Det är kul att gå i skolan, berättar hon. Matte är bra att kunna och att läsa också. Det sistnämnda har hon haft särskilt stor nytta av nu när hon förlorat sig i böckerna om hästen Sigge.

Och just hästar är ett återkommande tema i samtalet med Meja och de andra i familjen Rydmark. Med inte mindre än fyra egna hästar, varav Coppen är Mejas och Flamenco Ellas, och en mamma som är ordförande i Åtvidabergs ridklubb så tillbringas mycket tid i stallet. De har varit där en sväng på morgonen och ska åka ut igen efter klassträffen. Meja ska rida tillsammans med bästa stallkompisen, Lisen.

Mejas rum vetter mot baksidan av huset. Om några år kommer det förhoppningsvis att finnas en pool i trädgården. Hur perfekt kommer det inte att bli för Meja att bara öppna sin altandörr och springa rakt ut och hoppa ner i vattnet?

meja12

meja11Hennes rum är mysigt, ett sådant där rum jag själv hade velat ha som liten. På det vita överkastet vilar kuddar i olika gulfärgade mönster, sänggaveln är klädd i klart gult tyg och ramarna runt tavlorna är gula. Gult verkar vara Mejas färg helt enkelt. Annars är det mesta vitt; sängbord, skrivbord, byrå, och bokhyllor. Hon sätter sig i en liten färgglad barnfåtölj, anpassad för en åttaåring, och förklarar:

”När vi gjorde iordning mitt rum föreslog mamma att jag skulle ha det i rött, men Ella har den färgen i sitt rum och jag ville inte ha samma. Så jag valde gult.”

Och det är hon nöjd med. På golvet står ett Pippi Långstrumpdockhus, som Meja lekte med förr när hon var yngre. Numera är huset mest en prydnad och lekarna handlar numera nästan uteslutande om hästar. Det är kul att springa och hoppa med käpphästar eller leka med de små hästarna i plast.

Utanför Mejas rum finns vardagsrummet som i sin tur gränsar till köket och hallen. På meja9andra sidan hallen finns Ellas rum. Och Ella själv. Som är elva år och en bra storasyster, enligt Meja. Och som hade tänkt kolla lite på en serie innan kalaset på bowlinghallen. Men som nu pratar lite med Meja och mig istället.

”Det är kul att vi rider båda två, det skulle vara tråkigt om bara en av oss gjorde det” menar Meja och Ella nickar.

”Fast vi bråkar en del också” tillägger Ella, ”ganska mycket faktiskt.”

”Men det gör man ju som syskon” säger jag.

Båda nickar, tittar på varandra och fnissar lite.

”Vi har fler syskon”, erinrar sig Meja och berättar ivrigt: ”Viktor som är 24 år, Philip som är 22 och Matilda som är 20. Alla är jättesnälla.”

Hon fnissar lite igen och lägger till:

”Philip har skägg! Visst har han mamma?” säger hon till mamma Anna som precis har kommit in i huset efter att ha jagat studsmattan tillsammans med pappa Daniel. Studsmattan som fått en ofrivillig lufttur med hjälp av stormen Egon och hamnat i träddungen intill tomten.

meja10

Anna går ut för att hämta kaffe, Ella försvinner in till sitt rum och Meja guidar mig genom resten av huset. Ett mysigt teverum, föräldrarnas sovrum och så en stängd dörr i hallen:

”Här inne vet jag inte vad det är, det är mammas garderob.”

Mamma Anna arbetar på Tekniska Verken, ”med fibrer och bredband.”

Pappa Daniel är hockeytränare för HF Linköping (var med i svenska ishockeylandslaget som vann OS-guld i Lillehammer 1994). Ytterligare en familjemedlem finns i huset: en stor svart hund som lystrar till namnet Leo.

meja7Meja och Ella sitter i soffan och grejar med sina mobiler medan Anna och jag dricker kaffe. Plötsligt flyger Meja upp, höjer ljudet på mobilen och skrattar, sjunger, dansar och skrattar igen till en rolig låt hon hittat.

Sedan slår hon sig ner i soffan igen och visar ett roligt klipp av kusinen Alma. Alma och hennes syster Alice bor i Linghem och är nära och kära kusiner, det märks.

meja6meja3meja5meja4

Innan vi skils åt pratar vi lite mat. Favoriträtter och så där. Meja äter allt, gärna kina- och thaimat och hon gillar, kanske till skillnad från andra barn, sill och grönsaker.

”Men en sak äter jag inte och det är silverfisk, eller hur mamma? Alltså strömming. Eller hur mamma?” sager Meja och hoppar upp i mammas knä.

meja1

Är du intresserad av att läsa fler Hemma hos-reportage (vem vet – nästa gång är jag kanske hemma hos ditt barn! :-)) eller andra blogginlägg så håll koll på när de kommer genom att följa bloggen på facebook: Stort, smått och lite däremellan på facebook.

 

 

Dela gärna det här inlägget

Hemma hos … Jeff

Det är fortfarande jullov, ledigt från skola och jobb. Man sover lite längre. Inte så dumt. Efter lunch åker jag till mitt första ”Hemma hos”-reportage. Jag har tänkt att jag då och då ska göra sådana. Men kanske av ett litet annorlunda snitt än de mer traditionella. Jag inbillar mig att de blir på ett annat sätt när jag träffar ett av barnen i familjen än någon av de vuxna. Att jag kanske inte får veta hur man tänkte när man kombinerade kaklet med klinkers, hur man valde att flytta frysen för att få plats med en vinkyl eller vilka väggar man slagit ut för att skapa drömmen om en walk in closet. Inga ointressanta saker, inte alls, men sådana reportage kan vi läsa i vilken vanlig inredningstidning som helst, eller hur? Men hur blir ett ”Hemma hos” om det är barnet i familjen som visar runt? Vad får jag veta om hemmet och familjen då? Jag kanske får veta hur man tänk kring kombinationen av kakel och klinker, hur man detaljplanerat köket och hur man hamrat och spikat fram familjens stolthet, en walk in closet. Så kan det vara, men jag tror inte det. Jag tror att jag visas helt andra saker och får en helt annan intervju än om jag hade pratat med de vuxna. Vi kollar!

jeff Min guide för några timmar det här allra första reportaget är nio och ett halvt år. Eller egentligen ”mer tio än nio, för jag fyller år den 17 januari!”. På lördag! Så stort grattis i förskott Jeff Asmund Folke Tember!

När jag berättar att jag, när jag själv var tio, önskade att jag inte skulle bli äldre får jag en av alla Jeffs outgrundliga blickar. Jag tror att blicken betyder att han inte delar min önskan. Så han byter samtalsämne.

”Jag går på Centralskolan nu och jag vill inte börja på Alléskolan för Hilda berättade att man får en massa läxor där! Fast man får åka sparkcykel på rasterna och det är ju bra!”

Tio år eller nio och ett halvt – har man det inte väldigt stökigt i sitt rum då med grejer precis överallt? Grejer på golvet som man kan trampa sig halvt fördärvad på och så vidare? Det kan vara jag som är fördomsfull, men hos Jeff är det i alla fall mycket städat och ordningsamt. Inga grejer alls på golvet. Allt är prydligt placerat i hyllor.

”Jag har precis dammsugit. Halva golvet. För det är där det kommer fågelfrön.”

pippisoverJeff slår sig ner i sängen och blickar menande bort mot den gigantiska fågelburen. Högst upp på en pinne sitter nymfparakiten Pippi med näbben i fjädern. Djupt sovande. Vid sidan av buren står Pippis klätterträd som Jeff och en kompis har snickrat ihop.

”Jag har velat ha en sådan fågel jättelänge. Den är supertam!”

Ivrig att visa mig öppnar Jeff dörren till buren varpå fågeln flyger upp och sätter sig på fågelbursdörren. Jeff ger sig inte utan klättrar vant och ledigt upp på fönsterbrädet, balanserar farligt längst ut på kanten med ena handen utsträckt tills Pippi behagar ta plats.

burbalans

Jeff och Pippi

”Hon blir kanske lite stressad när jag är här?” undrar jag.

”Nej då, inte den här, inte” svarar Jeff och sträcker fram Pippi till mig.

Pippi är inte den första fågeln som hamnat under Jeffs vingars skydd, även om den kanske är den första av det mer vanliga slaget. Duvor, koltrastar, kråkor och en kyckling har haft tillfälliga boenden i temberksa hemmet.

”Kycklingen snodde jag av hönorna för att de dödade min duva. Men det kändes fel att ta den så jag gick tillbaka med den.”

Jeff slår sig ned bredvid mig för att genast flyga upp igen.

”Jag ska hämta min favoritleksak, vänta här!”pistolsamling

Under tiden Jeff är borta tittar jag på pistolerna som han radat upp bredvid kaninen Gunnar på sängen. Skjutvapnen i färgglad plast användes dagen innan när han och kompisen Samuel sköt ner flaskor som de placerat i vardagsrummet.

Plötsligt hörs ett surrande ljud och in genom dörren kommer en liten helikopter svävande. Strax bakom går Jeff med fjärrkontrollen. Favoritleksaken! Helikoptern hamnar på mattan och går inte riktigt med på att lyfta mer efter den eleganta inflygningen.

Jag undrar om Jeff vill visa mig resten av huset. Jodå det kan han väl, även om det nog inte känns lika intressant som grejerna i hans rum. I hallen utanför hans rum står ett piano som storebror John brukar spela på. Hallen mynnar ut i vardagsrummet där pappa Odd sitter djupt försjunken framför datorn. En bild ska tas fram till någon fars som visst spelas på Kulturhuset nu i januari.

v-rum

Pappa Odd i vardagsrummet

Vardagsrummet hänger ihop med köket där mamma Pia svischar förbi. Hon har visst också fullt upp med förberedelser inför den där farsen. På köksbordet ligger några papper med anteckningar, helt klart nedplitade av en tioåring.

polisprotokoll ”Jag och Samuel lekte polisförhör igår.”

Och polis är något som Jeff skulle kunna tänka sig att bli när han blir stor. Och så ska han ha en massa djur då också. Katter, papegojor och hästar.

”Och Ella kanske vill ha hundar.”

”Ella?”

”Ja, det är min flickvän som jag vill ska bli min fru. Ella har sagt att hon också vill vara ihop för alltid. Hon är söt och snäll.”

Jag tittar på det stora matplatsen och undrar om familjemedlemmarna har bestämda platser? Det har de inte, enligt Jeff. Nu är inte heller den äldsta systern, Julia, hemma. Sedan ett år tillbaka bor hon i Australien. Men hans andra storasyster, Jane, bor hemma och hon är, berättar Jeff, snäll och rolig. Och hon leker mycket med honom, om hon inte kollar på serier förstås.

Förutom de båda systrarna har Jeff även en äldre bror, John. Han är, liksom Jane, rolig, men till skillnad från henne så bråkar han med Jeff ibland.

”Han kan slå ner mig och det är inte så kul.”

kök Både mamma Pia och pappa Odd är snälla. Pia lagar mat och håller ordning i hemmet. Pappa hugger ved, klipper gräs och fixar med sådant som gått sönder. Han hjälper till när Jeff ska bygga något, till exempel en fågelbur eller en hoppramp för BMX-cykeln. Mamma tänker mycket på att man inte ska göra saker för att man kan slå sig och pappa tycker att man ska lära sig av sina misstag och låter Jeff göra saker som han inte får göra för mamma.

”Mamma tror att jag kan bli kidnappad när jag går hem från skolan och så.”

Vi går vidare i huset. Jag får se föräldrarnas sovrum. Jeff passar på att hoppa lite i sängen. Jeff traskar vidare till undervåningen. Under trappan huserar ”Filoktetas”, Johns kanin.

kanin

Filoktetas

Vi hälsar på en stund hos systern Jane innan vi går upp till Jeffs rum och tittar på youtube-klipp på papegojorna Grå Jakos och på Jeffs klassfoto som sitter på väggen.

”Där”, Jeff pekar på fotot, ”är världens bästa fröken. Hon heter Birgitta Lindgren.”

camillapippi

Camilla och Pippi

Teateraffisch-2014-A3-mail

Ps: ”Den där farsen” – fem föreställningar återstår: 17, 18, 23, 24 och 25 januari. Biljetter kan köpas på bokhandeln, spelhörnan eller via Pia på tel: 073-423 9651.

Välkommen att följa ”Stort, smått och lite däremellan” på facebook där blogginläggen läggs ut, foton på Åtvid förr publiceras och en hel del annat händer.

Dela gärna det här inlägget

Hemma hos vem?

Imorgon är det dags för det första ”hemma hos” reportage. Mina hemma hos kommer att vara av ett litet snitt än traditionella sådana. På vilket sätt får ni se imorgon! Först ut är i alla fall den person ni kan se skymtas här. Och visst får ni gissa om ni vill! Det är bara att skriva i kommentarsfältet nedan!

Dela gärna det här inlägget