Kategoriarkiv: Teater

Arvslotten

Fyra systrar återvänder hem efter faderns bortgång. Fyra systrar med olika livsberättelser, karaktärer och relation till den bortgångne. Fyra systrar som inte träffats på många år och som nu tillsammans ska fördela arvslotten. Modern (spelad av Birgitta Wiklund) är fortfarande i livet, men väldigt knappt. Hon sitter okontaktbar i rullstol efter en stroke. Förutom de fyra systrarna Elisabeth, Ulrika, Ester och Lillan finns här även Elisabeths man Sixten.

Pjäsen börjar när begravningen precis ägt rum. Alla har varit på begravningen utom Ulrika (Anna Lindholm). Varför skulle hon hälsa på pappan nu när hon inte gjort det på åtta år? Hon är uppenbart bitter och skyller sina misslyckanden på föräldrarna. Var fanns de när hon behövde dem? Varför blev hon familjens svarta får? Hon konfronteras av de andra och är inte sen att konfrontera tillbaka.

arvslotten_2

Anna Lindholm som Ulrika

Elisabeth (Gun Prytz), den äldsta systern, är självsäker för att inte säga självgod, med en överlägsen och sarkastisk attityd. Utbildad till läkare har hon alltid satt sin karriär i första rummet. Hon har som ambition att nu styra upp det hela och i det ingår att hon ska ha pappans gamla klocka.

Ester (Lotta Willsäter) har i alla år har tagit hand om föräldrarna och låtit sitt eget liv stå tillbaka. Hon är vän och snäll men går gärna klädd i offerkofta. En patetisk martyr enligt någon, en parasit som levt på föräldrarna enligt någon annan.

arvslotten_1

Sanna Häger som Lillan, Lotta Willsäter som Ester och Gun Prytz som Elisabeth

Och så har vi det ömkade sladdbarnet Lillan (Sanna Häger). Hon är naiv och blåögd, med nära till tårarna. En liten lipsill. Hon har inte heller varit hemma på många år, men är förtvivlad över att saker och ting inte är som de alltid har varit. Hon vill också ha klockan, liksom Ester och Ulrika.

Och så slutligen Sixten (Mattias Häger), Elisabeths mesige man. En snäll, men distanslös toffel. Som dock har ett och annat lik i garderoben.

2015-09-17 19.49.32

Till  höger Mattias Häger som Sixten

Som publik är du med i det av känslor och ord vibrerande rummet. Du har också varit och sagt adjö till den bortgångne och sitter nu ned med begravningskaffet. Var bara aktsam att inte sätta kaffet i halsen av plötsliga dråpligheter, befriande skratt, eftertänksamma ord och, vem vet, kanske igenkänningens kranka blekhet?

Arvslotten spelas på Hembygdsgården i Åtvidaberg den 6 november kl 19 samt 7 och 8 november kl 16. Biljetter säljes på Åtvidabergs bok & pappershandel 0120/35075 samt 0734/239651 och i priset på 200:- ingår kyrkkaffe med sju sorters kakor.

Manus: Pia O Tember,  Regi: Pia O Tember & Ann Nielsen, Sufflös: Kristina Rosén

Följ gärna bloggen via facebook

Dela gärna det här inlägget

Ömt och af hjertat älskade vän

Hösten står för dörren och dagarna blir allt kortare. Mörkret har börjat falla när vi går in i den röda ladan på kvällen i början av oktober. Tända lyktor, varma tyger och robusta takbjälkar gör det ombonat och välkomnande. Stolar med generösa filtar. Här ska man inte behöva frysa. Något enstaka mummel hörs, annars är det tyst. Nästan ödesmättat, men också förväntansfullt. Framför oss, helt nära, står ett bord, några stolar, en moraklocka och gammaldags köksföremål. Vi befinner oss i ett kök. Vi är med, det är på riktigt. Förflyttade över 120 år tillbaka i tiden. Vi ska få bevittna en makalös historia som kommer att beröra och väcka känslor. Det här vill du inte missa, det törs jag lova.

Händelsen blev omtalad då och den är omtalad än idag. För det här är inget hitte-på, det har hänt på riktigt och det gör det än mer känsloladdat. Många minns eller har hört talas om historien som tog sin början sommaren 1888. Den unge hemmansägare Per Nilsson, här spelad av Joakim Andersson, skriver ett brev till den välborna bonddottern Hanna Johansdotter, spelad av Linn Smedberg.

IMG_0004

”Dyra Hanna! Ömt och av hjärtat älskade vän.”

Per bor på gården i Yngsjö tillsammans med sin mor Anna Månsdotter, spelad av Kerstin Brindmark. Fadern är död sedan några år tillbaka. Om vi frågar byborna tycker de att Per är lite vek och tystlåten, men snäll. Trots detta har han ingen fästmö. Det tisslas och tasslas. Byborna är överens, det är moderns fel. Ingen står ut med att ha henne som svärmor. Hon är hård och kall, ja till och med direkt elak. Det är hon som bestämmer på peroannagården, Per fogar sig. Men nu måste han hitta en kvinna och gifta sig, det är de båda överens om. Ett giftermål som ger pengar för att klara gården och en arvinge att så småningom ta över. Och kanske finns det ytterligare skäl till att Per och hans mor nu söker en fästmö till Per. En flicka som bor tillräckligt långt borta för att inte ha nåtts av de elaka ryktena.

”Jag tyckte att han var stilig och godsint”. Hanna, nyss så glad och upprymd, sorgsen. ”Han skrev ett sådant fint brev och sjöng så vackert.” Ett snabbt ögonkast. Jag slås av hur söt och oskuldsfull hon är. ”Han och hans mor kom på besök och även om jag hade hört pigornas skvaller tyckte jag att hon verkade snäll.”

2015-09-12 11.25.39

Pers mormor (spelad av Birgitta Wiklund), Hanna och Per.

fyra

Men nu är det annorlunda, det förstår jag. Jag önskar att jag kunde hjälpa henne, gripa in. Men det är ju omöjligt. Jag ser Per. Genast förstår jag att det inte är så lätt för honom heller. Han verkar plågad. Som han lider alla helvetets kval.

”Ju mer tid jag tillbringar med Hanna, desto mer tycker jag om henne”, säger han till mig. Men till andra säger han tvärtom att han tycker att hon är lustig.

Och Hanna försöker. Förtvivlat. Och anförtror sig till sin nya väninna Hanna Pers, spelad av Josefine Rafeldt. Får rådet att besöka trollkärringen Grave-Karna.

Som publik förstår vi. Vi vet vad som kommer att hända. Det har vi vetat hela tiden. Vi lider med föräldrarna som gestaltas av Mattias Häger och Ann Hultén Nygren. Att de inte förstod utan tvingade sin dotter att återvända till gården i Yngsjö. Och vi lider med prästen, spelad av Stefan Lindén, som inte lyckas förmå Anna Månsson att be om Guds förlåtelse.

hannamedfam

Hanna med sina föräldrar

Vi återvänder ut i mörkret. Märkbart påverkade och begrundande det sällsamma ödet. Imponerade över hur väl skådespelare, manusförfattare och regissör (Pia Oredsson Tember och Ann Nielsen) samt musiker (Erik Zentio) lyckats skapa en föreställning som jag inte hade velat missa och som efterlämnar en känsla jag inte hade velat vara utan.

”Ömt av hjärtat älskade vän” spelas 2, 3 och 4 oktober kl 19.00 i Kisa, Ladan, Vråken. Bakom Café Columbia. Biljetter kan köpas och bokas på Café Columbia 0494-125 03, Åtvidabergs Bok & Papparshandel 0120-350 75 eller hos Tember Produktion 0734-23 95 51. Biljettpris: 200 kronor.

Under hösten ger Teater Traska två föreställningar.  Jag kommer att återkomma till den andra föreställningen ”Arvslotten” lite längre fram. Obs – klicka på affischen så får du upp den i större storlek.

Affisch-teater-traska-(003)

Följ gärna bloggen via dess facebooksida som du hittar HÄR

 

 

Dela gärna det här inlägget

Dumhet, okunskap eller ointresse – det är frågan!

Jag har inte spelat instrument eller sjungit som barn eller som vuxen.

Jag har heller inte vuxit upp med möjligheteten att spela teater i organiserad form. Men jag hade ett stort teaterintresse som barn. Då fanns det ingen teaterskola. Ingen musikskola heller på min sida järnvägen. Hade det funnits möjlighet att spela teater hade jag med all säkerhet nappat på det erbjudandet. Då hade jag kanske inte haft ett teaterutövandetapp på drygt 30 år. Då hade jag kanske blivit skådespelare som jag drömde om som liten. Då hade jag varit en glamorös och känd skådis idag! 🙂

Jag spelade ändå teater då och då. Vi var flera i klassen som tyckte att det var kul och vi hade turen att ha en tillåtande klassföreståndare så vi skrev egna pjäser som vi framförde för våra klass- och skolkamrater och föräldrar. Det var givetvis en stor grej att komma på pjäsens innehåll alldeles själva, utan inblandning från vuxna, att skapa tillsammans och att få vara inne på rasterna och repetera i skolans aulan. Vi älskade orgeln som alltid var inblandad och vars molltangenter gick tunga när pjäsens obligatoriska spöke gjorde entré. Det jag minns som allra roligast var när vi inte repeterade alls utan släckte ned i aulan och lekte mörka leken! Spännande värre!

dagbok

Dagboksanteckningar från 1978. Orgel och spöke finns mycket riktigt med i pjäsen jag berättar om.

Utan vuxnas inblandning och direkt stöd fick vi ingen kontinuitet i vårt teaterutövande och små konflikter oss emellan om vem som skulle spela vad, hur manus skulle vara och hur det skulle spelas tog förstås ibland överhand. Visserligen lärde vi oss ack så mycket nyttigt om grupprocesser och demokrati, men vi lärde oss inget nytt om teater och kom inte vidare.

Så fantastiskt det hade varit om jag hade haft möjlighet att gå från vårt roliga egna skapande till en mer etablerad grupp som min dotter Linn gjorde när hon i sex års ålder började spela teater för Carina Evertsson i gruppen ”Teater Såklart”. Tänk så stolt hon och jag var när de spelade upp sin första pjäs! Som de förvisso hade hittat på själva, men med stöd och hjälp på vägen av en ambitiös, lekfull och lyhörd vuxen! Vilken utmaning, vilken lärdom, vilken glädje!

I höstas var jag och tittade på Mats dotter när hon tillsammans med sina vänner spelade upp sin egenproducerade och framimproviserade pjäs inom ramen för Kulturskolan. Samma härliga och energiska teaterlärare i form av Carina Evertsson.

Det har skrivits mycket om Kulturskolan på sista tiden. Av många väl insatta och kunniga. Jag är inte så insatt. Jag har nu även förlorat mig i alla turer och vet inte längre vad man har sagt i frågan. Men att verksamheten som jag förstår är bra fortfarande går en osäker framtid till mötes har jag förstått. Jag kan inte så mycket om musikdelen, inget alls för att vara ärlig. Mitt slumrande intresse för teater har dock väckts till liv igen, den här gången i organiserad form i Teater Traska. Jag vet hur teatersammanhang kan bygga och stärka människors självförtroende. Det är ingen lätt sak att stå på scenen och ha allas blickar på sig. Att vara med i en teatergrupp ger ett fint sammanhang och gemenskap där man måste och vill vara nära andra människor än den egna, närmaste familjen. Vi har många barn som spelar i vår förening och tro mig när jag säger att det är en bra sak att spela teater som barn. Man lär om livet, sig själv, om andra och om sig själv i ett sammanhang. Man lär sig om känslor, man lär sig empati och får förståelse för andra. Tänk att gestalta en person som är mobbad eller på annat sätt utsatt eller tänk att gestalta en person som mobbar eller utsätter andra för saker man inte skulle göra själv. Teater hjälper till att bygga människor.

Vi verkar inte ha en kommun som är särskilt intresserad av kultur i allmänhet eller teater i synnerhet. Vi saknade politikers och tjänstemäns närvaro när vi spelade Predikare-Lena i Adelsnäs i somras. Vi saknar politikers och tjänstemäns närvaro när vi spelar fars i Kulturhuset. Och jag undrar: hur svårt kan det vara? Hur tråkigt de än tycker att teater än är, hur skitdåliga de än tycker att vi amatörskådisar är, hur megaupptagna de än är så borde de åtminstone ha förstånd nog att räkna ut att det vore ett smart drag att visa sitt intresse. Slutsatsen måste, om de inte kommer på någon av de tre återstående föreställningarna, att de helt enkelt inte är intresserade och/eller urbota dumma.

Så vilka tre tillfällen återstår då att se oss spela farsen ”Rakt ner i fickan” på Kulturhuset i Åtvidaberg? Jo, nu på fredag (dvs 23:e januari) kl 19, lördag och söndag (24.e och 25:e) kl 16. Biljetter kan man köpa på Spelhörnan, bokhandeln eller genom att ringa Pia på 073-423 96 51

Farsgänget under uppvärming:

skolan1 skolan2  skolan4 skolan5 skolan6 skolan7

skolan8

Teateraffisch-2014-A3-mail

Vill du följa bloggen via facebook klicka här

Dela gärna det här inlägget

Lycklig vinnare till farsbiljetter

I onsdags utannonserade jag en tävling om två stycken farsbiljetter till årets nyårsfars ”Rakt ner i fickan” som spelas på Kulturhuset i Åtvidaberg. Som brukligt är går vi, innan vi avslöjaren vem vinnaren är, igenom de rätta svaren:

1. Regissör till årets fars och faktiskt samtliga farser heter Magnus Jönsson (se bild. Här av det spralliga slaget)magnus

2. Vi spelar på Kulturhuset.

3. Manusförfattare är Michael Cooney, som för övrigt är son till Ray Cooney.

4. Vi som spelar heter Magnus, Camilla, Stefan, Erika, Åke, Kerstin, Manke, Gun, Tomas och Elisabeth

camogun

Camilla och Gun

5. Den som hjälper oss med våra repliker om vi glömmer bort oss kallas sufflös.

Och vinnaren är: Monika Roberthson, hemmahörande i Åtvidaberg. Monika kommer att ta med sig sin man Johan och det här kommer att bli första gången de ser fars i Åtvidaberg. På tiden, tycker jag, och tror att det blir början på en tradition!

Grattis Monika!

monka

Dela gärna det här inlägget

Vinn två biljetter till årets fars!

Idag befinner du dig fem tämligen enkla frågor från att en januarieftermiddag eller kväll, det som passar dig bäst, sitta bänkad framför årets fars ”Rakt ner i fickan”! Fika i pausen ingår i biljettpriset. Och du vinner inte en biljett utan två, så vill du ta med dig ett sällskap så går det utmärkt! Eller så kan du se farsen två gånger. Det är helt upp till dig. Och du bestämmer själv vilket datum du vill gå.

Gillar du frågesporter och tävlingar? Jag gör det även om jag inte är helt tokig i dem. Jag minns när jag var liten och gick på tipspromenad med mormor genom Åtvidaberg. Jag undrar om inte den typen av tipspromenad finns kvar? Jag har sett frågelappar sitta uppe här och var och människor som verkar stanna upp och stå och begrunda svarsalternativen. Vet ni om det stämmer och när de äger rum? Det är ju ett himla roligt sätt att vara ute och gå.

Då, när jag gick med mormor, var det på lördagar eller söndagar och jag vill minnas att vi utgick från Sunnebotorget. Men jag kan ha fel. Minnet spelar ju en ett spratt ibland. Men jag minns att jag vann en gång. Jag var 7-8 år och vinsten var ett halvt kilo kaffe. Tänk er känslan: superlycka som snabbt övergick i superbesvikelse!

Sedan vann jag ett litet spel ”Tre i rad” via en tävling i ”Kamratposten” några år senare. Det var i miniformat och var magnetiskt så att spelarna höll sig kvar. Var perfekt att ha med i bilen. Så när min syster Lizette och jag var sams och inte hade en fiktiv gräns i mitten av sätet så spelade vi. Minns ni Kamratposten förresten? Fantastiskt bra tidning som jag fick prenumerera på.  Älskade när den damp ner i brevlådan. Den innehöll allt möjligt skoj. Verkligen en tidning för ett barn i mellanstadieåldern och yngre tonåren. Så döm om min förvåning när de slutade skicka tidningen (tror att de måste ha haft någon form av produktionsstopp) och jag som ersättning fick tanttidningen ”Femina”!

Nåväl, om ni gillar frågesport något så när så tänkte jag inleda min nya blogg med en sådan. Och vinsten är inte ett halvt kilo kaffe utan två biljetter till nyårsfarsen, värde 500 kronor. Inte illa, eller hur. Och frågesporten är på samma tema, nyårsfars! Det är ju nämligen den som upptar hela min värld just nu. Premiär på nyårsafton och fyra föreställningar efter det. Jag har aldrig varit så trött efter föreställning och kommer ni och tittar förstår ni kanske varför.

Hur går det här till nu då?

  1. Du börjar med att gilla det här inlägget via facebook-knappen (den finns längst ned där inlägget är slut). På så sätt får dina vänner nys om möjligheten att tävla också. Det är kanske inget du önskar eftersom du själv vill stå där som lycklig vinnare. Men det vill jag! Och det är ju ett givande och tagande! Om du inte har facebook så kan du lämna en trevlig kommentar i kommentarsfältet istället!
  2. Du kollar in frågorna och skickar sedan tipsraden till mig genom att klicka på den här mejladressen: camilla@camillasmedberg.com senast imorgon, 8/1, klockan 15.
  3. Om flera skickar in rätt tipsrad så är det lotten som avgör.
  4. På fredag, den 9/1, meddelar jag vinnaren samt via bloggens facebook vem som har vunnit. Så gillar ni inte den sidan redan så gör det! Vinnaren har så möjlighet att gå på farsen den 10, 11, 17,18, 23, 24 och 25 januari.

Om du inte vinner men ändå vill gå på farsen, som fick fyra C av fem möjliga av Corren!, så kan du köpa biljetter på Spelhörnan eller Bokhandeln eller genom att ringa 073-423 9651.

Lycka till!

Frågesport:

Fråga 1: Producent bakom samtliga farser är Pia O Tember, men vad heter regissören?

  1. Magnus Jansson
  2. Pia Tember
  3. Magnus Jönsson

Fråga 2: Var spelas de 12 föreställningarna (31 dec, 2,3,5,6,10,11,17, 18,23,24,25 jan)?  

  1. Mässen
  2. Kulturhuset
  3. IOGT

0107_50107_40107_3

Fråga 3: Manusförfattare till de av Teater Traska tidigare spelade farserna heter Ray Cooney, vad heter författaren till Årets fars ”Rakt ner i fickan”?

  1. Michael Cooney
  2. Ray Cooney
  3. Lars Amble

Fråga 4: Skådespelarna i årets fars heter:

  1. Magnus, Camilla, Stefan, Erika, Åke, Kerstin, Manke, Gun, Tomas och Elisabeth
  2. Magnus, Camilla, Stefan, Erika, Nicklas, Kerstin, Manke, Gun och Elisabeth
  3. Magnus, Camilla, Stefan, Erika, Åke, Kerstin, Manke, Gun och Pontus

0107_20107_1

Fråga 5: Om de som spelar glömmer bort vad de ska saga så vänder de sig till en viktig 0107_66 person, Caroline Almqvist, som sitter på första bänken med manus framför sig. Vad kallas hennes roll?

  1. Support
  2. Sufflös
  3. Replikös
Dela gärna det här inlägget

Den 7 januari!

Onsdagen den 7 januari kommer den här bloggen att aktiveras! Ser fram mot att träffa er här då! Under tiden ses vi kanske på Kulturhuset i Åtvidaberg?

Teateraffisch-2014-A3-mail

Dela gärna det här inlägget