Den hetlevrade Mannersköld

Innan den nuvarande herrgården Adelsnäs uppfördes för ganska exakt hundra år sedan, mellan åren 1917 och 1920, fanns det som ni säkert känner till en äldre herrgård, Näs. Grindstugorna vid parkens entré är det som idag finns kvar av den gamla 1500-talsherrgården. Dess förste innehavare lär ha hetat Esbjörn Torkelsson. Men vi hoppar raskt fram hundafemtio år i tiden och ikläder oss en moderiktig och manlig adelsdräkt. Hur modemedveten unge herr Gustaf Mauritz Mannersköld, som nu bor på Näs vet vi förstås inte. Men vi vet att han i sin ungdom hade vistats en hel del utomlands, bland annat i modets högborg Paris, och vi kan väl leka med tanken att han spatserade omkring i parken iklädd dåtidens parismode. Och så vidare manligt var det kanske inte, adelsmannens kläder vid 1650-talet var påtagligt kvinnligt inspirerade. Högsta mode för männen var vida, knäkorta och nedtill spetsprydda benkläderna, som påminde om en kjol, s.k. ”petticoat breeches”.

petticoat breeches

Den dag vi besöker unge herr Mannersköld har han begravt sin far, Nils Assarsson Mannersköld, i Åtvids gamla kyrka. Så som det anstod mer prominenta personer på den här tiden så begravdes Mannersköld i själva kyrkan.  Nils var 26 år när han efter att med stor framgång ha fört befälet över ett gäng östgötaryttare i Kalmarkriget  blivit adlad. Det var nu han fick namnet Mannersköld. Men nu är han således död och begraven och hans son Gustaf Mauritz återvänder till sitt Näs.

Adelsnäs-1824-Thersaer

Teckning av Adelsnäs gjord av UlrikThersner år 1824

Året är 1655 och nu är det han som är herre på herrgården. En hetlevrad, bullersam och orolig sådan. Kanske till och med en smula galen? Kanske var han redan nu ovän med kyrkoherde Lars Hircinius, men i vilket fall så eskalerar osämjan. När kyrkoherden efter faderns död hade mage att ha synpunkter på Gustaf Mauritz världsliga utsvävningar tände adelsmannen på alla cylindrar. Han slet upp sina kanoner i backen vid Näs, skarpladdade dem och sköt mot prästgården (som förmodligen låg på andra sidan Bysjön). Senare kastade han sig upp på sin häst och red mot kyrkoherdens bostad i full galopp med en humlestång i handen. Väl där krossade han fönsterrutorna med hjälp av stången.

Adelsnäs-gamla-herrgården_zetterling

Den gamla herrgården Adelsnäs. Foto: Augusta Zetterling. År okänt, men Augusta var verksam under andra hälften av 1800-talet)

Men det var inte bara Hircinius som råkade illa ut. Vid ett kyrkobesök vid gamla kyrkan uppfattade Mannersköld att hans stallknekt Lasse trängde sig i kyrkporten. På den här tiden var porten på sydsidan i bruk och innanför porten låg vapenhuset. Mannersköld som precis häktat av sig värja för att lämna den ifrån sig sträckte ut det vassa bladet för att hindra sin tjänare att gå förbi. Lasse genomborrades av värjan och föll död ner. Efter dådet muras kyrkporten igen och har aldrig mer tagits upp. Kyrkoherden sökte upp Mannersköld och uppmanade honom att lämna Åtvid, vilket han faktiskt gör. Och han verkar dessutom ha fått lite skuldkänslor, för innan han beger sig till Bremen lämnar han tio dukater till församlingen. Men skuldkänslorna blev inte långvarigare än att han tar tillbaka pengarna när han återvänder sju år senare.

Detta är således historien om den hetlevrade Mannersköld, hans utfall mot kyrkoherden Hircinius och berättelsen om varför porten på gamla kyrkans sydsida är igenmurad. Sant eller en skröna? Säg den som vet. Porten är igenmurad, det är i alla fall sant och här har Roy Andersson på Brukskultur en del funderingar:

År 1887 revs Åtvids gamla kyrka till ruin. Där finns en ganska detaljerad plan för rivningen gjord av Stora Kyrkans arkitekt Melander och en projektredovisning av brukets byggmästare Carlsson. Ingenstans nämns att man ska ta upp, eller har tagit upp, någon igenmurad ingång. Däremot så har man satt in södra långhusets kyrkport i ingången till koret, som bevarats med ett tak. Har man murat igen ingången från utsidan men behållit träporten på insidan? Osannolikt! Det finns emellertid en alternativ förklaring.

Det fanns ju även en portal på korets sydsida. År 1779 erhöll Kopparverkets ägare Johan Adelswärd patronatsrätten i Åtvids församling och på honom ankom det då att stå för en del av de renoveringar som behövde att göras. Bland annat lät Adelswärd ”planera” Mannersköldska graven. Gravstenen restes mot korets sydvägg och möjligen var det i samband med detta som denna port murades igen och kanske är det så att två olika händelser, Mannerskölds mord och Adelswärds renovering, så småningom har blivit samma?

Beaktat Roys historiska kunskaper och kompeten är det ändå inte en smula roligare att tro att porten faktiskt murades igen efter att Mannersköld stuckitihjäl stackars stallknekten Lasse?

Följ gärna bloggen via dess facebooksida som du hittar HÄR

Berättelsen är skriven med hjälp av Roy Andersson och uppgifter hämtade från internet.

Dela gärna det här inlägget

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *