En anonym gravsten – Klockaregården del 1

År 1834 väljer 145 personer att flytta in till Åtvids socken. Bland dessa noteras tre namnkunniga personer. Om inte fyra. Alla män. Förstås. Namnkunniga personer på den här tiden var oftast män. En av dessa är föremål för vårt intresse den här gången. Men först tar vi en närmare titt på de andra två.

Den första kommer från Norrköping och får i inflyttningslängderna adressen Kopparverket. I församlingsboken antecknas hans precisa adress – handelsboden. Fram till januari år 1833 förestås boden av handelsman Sewerin Appelqvist och därefter tas verksamheten över av den 27-årige linköpingsbon Johan Henric Hök. Året därpå, vårt år 1834, flyttar så hans tre år yngre bror Carl Magnus Hök in och får titeln handelsbetjänt. Handelsboden vid Gamla torget får från och med nu namnet ”Höökens bod”. Denne vår förste man får smeknamnet ”Duvhöken” eftersom han till skillnad från sin bror ”Slaghöken” var rätt så trevlig.

Den andre mannen som flyttade in år 1834 kom från en ort betydligt längre bort. Hudiksvall. Liksom Carl Magnus Hök får han inflyttningsadress Kopparverket och liksom Hök får han så småningom ett smeknamn. Erik Salomon Nordenström anställdes som baroniets juridiska ombud och fick titeln vice häradshövding. Tack vare sin förkärlek för klassiska språk, främst latin, fick han av sina söner smeknamnet Pater. Pater och hans familj flyttade så småningom in i Parkvillan.

Den tredje mannen och berättelsen huvudperson fick, så vitt jag vet, inget smeknamn. Det kanske inte behövdes, hans namn klingade tillräckligt intressant och unikt som det var. Hönicke. Han var en mycket begåvad musiker som hade kommit till Sverige från tyska Sachsen år 1822. Carl Gotthelf Hönicke fick anställning som musikdirektör vid Stockholms, Närkes och Hälsinglands regementen innan han rekryterades av Jan Carl Adelswärd att ansvara för Adelsnäs musikorkester. Liksom sin företrädare, musikdirektör Richard Georg Tingevall, kom Hönicke att bo i Klockaregården med sin familj.

Det inte många känner till om Klockaregården är dels att det är en gammal götisk gård, från 1600- till och med kanske 1500-tal, och dels att gården ursprungligen bestod av ytterligare ett hus. Detta hus var huvudbyggnaden och låg bakom dagens hus, som i sin tur tjänade som flygel. Där det idag finns en klockaräng, musikpaviljong och kanal var då odlad mark.

Hönicke bostad

Klockaregården i mitten av 1800-talet när fam Hönicke bodde här. Foto: privat

Nu när Hönicke, hans hustru Charlotta Mathilda Plöhm och deras två små söner på fyra och två år flyttar in huset som vi idag känner till som Klockaregården är det ett tvåfamiljshus. En familj bor på nedervåningen och en på övervåningen. I den andra lägenheten finner vi den fjärde mannen som flyttade in till Åtvidaberg det minnesvärda året 1834. Han heter Carl Fredrik Björling, är organist, klockare och ungkarl. En klockare har funnits i Åtvid så länge vi har haft en kyrka och en organist blev av nöden den dags kyrkan utrustades med en orgel. Från 1800-talet var klockaren och organisten en och samma person, såsom Björling, och bodde i Klockaregården, såsom Björling.

Och vi får hoppas att unge herr Björling stod ut med ljud. Ljud från allehanda instrument, då Hönickes orkester repeterade och övade i lägenheten, och ljud från många hönickebarn. I rask takt växte nämligen barnasakaran med ytterligare fem barn, tre flickor och två pojkar. Tragiskt nog dog den yngsta flickan vid ett års ålder och den yngste pojken när han var åtta månader gammal.

Hälsar vi på familjen Hönicke en tidig vintermorgon år 1848 och tillsammans med herr Hönicke drar upp rullgardinen till sovrumsfönstret på övervåningen, det fönster som vetter mot Klockarängen, så skulle vi bakom det gamla fattighuset se den nybyggda Anderssonska skolan. Skolan, som hade byggts två år tidigare, var den första fasta skolan i Åtvidaberg och tillkom efter 1842 års folkskolestadga. Gruvfogde Andersson hade vid sin död 1832 donerat en betydande summa pengar att användas för fattiga barns undervisning. Man kan fundera på vad Hönicke tyckte om att den tidigare lugna omgivningen nu byttes mot klockringning och barnens glam. Kanske tyckte han att det var trivsam, kanske inte. Klockringning var han på sätt och vis van vid, granne som han var med kyrka och klockstapel. Dock fanns ännu inte den stora kyrkan.

Gamla folkskolan_Anderssonska skolan. Var i bruk 1846-1895_foto1880

Anderssonska skolan ca 1880. Foto: Augusta Zetterling

Bakom skolan anar vi en svag rökslinga. Den kommer från Herrkullen när man precis har börjat elda denna tidiga novembermorgon. Hönicke tittar ut, men ser vare sig fattighuset, skolan eller röken. Han har inte sovit en blund under natten. Äldste sonen Gotthelf August, 18 år, insjuknade hastigt igår kväll. Han hade känt sig håglös och gått tidigt i säng med en stark huvudvärk. Under natten hade han fått hög feber. När pojken under tidig morgon fick kräkningar och uppvisade påtaglig stelhet i nacken befarade Hönicke det värsta. Trots den tidiga timman hade låtit skicka efter doktorn.

Herrkullen från gamla skolan_1908

Herrkullen år 1908. Foto: Johan E Thorin

När doktorns steg hördes på gruset hade Hönicke skyndsamt gått honom till mötes, visat vägen till gossens rum och nu lämnat doktorn att sköta sin undersökning i lugn och ro. Hans hustru hade, för att inte oroa de yngre barnen, följt de till köket för att tillsammans med dem äta morgongröt. Hönicke förblir stående vid fönstret ytterligare en stund innan han med trötta steg går mot arbetsrummet. Bland högar av notpapper, bläckhorn och stiftpennor ligger violen vårdslöst lämnad. Förstrött stryker han med handen över stämskruvarna av ebenholts innan han försiktigt greppar instrumentets hals och lägger den i lådan. Långsamt och utan att egentligen veta vad han gör samlar han notpapperen i en ordentlig hög innan han går fram till fönstret och stillsamt betraktar isrosorna som bildats i fönstrets nedkant. Gång på gång ber han Gud om nåd, ber honom skona pojken. Och skona honom. Han har redan förlorat två barn, hur ska han klara av att förlora ett till?

En rörelse utanför fönstret fångar hans blick. Det är en timmertransport som kommer åkande. Det ångar om de varma hästarna och andedräkten står som en vi plym ur deras munnar. Hur kan livet, tänker Hönicke, fortsätta som om hjärnfeber inte hotar ta hans älskade son ifrån honom. Transporten svänger av och han hinner se grannen på höjden komma ut med nattkärlet innan doktorn kallar på honom.

Timmertransport på Slevringevägen, ibakgrunden Thorinska villan, kvarteret Folkskolan_1935

Timmertransport på Slevringevägen år 1937. Huset vi ser i bakgrunden är Thorins hus, granne till Klockaregården. Huset fanns inte när vår berättelse äger rum. Foto: Ingeborg Thorin.

Hönicke förlorade sin son i hjärnfeber. Fem år senare, den 24 juni 1853, förlorade han ytterligare en son, tolvårige Gustaf Bernhard i maginflammation. Tre dagar efter sonens bortgång avled Hönicke själv. Någon dödsorsak noterades inte i död- och begravningsboken. Den 1 juli begravs Carl Gotthelf Hönicke, 52 år gammal, tillsammans med sin son.

Hönicke-1

Carl Gotthelf Hönicke. Foto: privat

Hönicke har en liggande gravsten, en stor sådan. Den ligger strax vänster om kyrkporten. Förutom musikdirektören ligger där hans hustru och de fyra för tidigt bortgångna barnen. Det börjar bli svårt att urskilja vad det står på stenen, den är gammal och särskilt utsatt som liggande. Den är inte en kulturgrav, såsom en del andra gravar av minnesvärda personer. Åtminstone är den inte märkt som sådan. Men den borde kanske tas om hand som en sådan? Vid årets Allahelgona kommer det i alla fall, för första gången på kanske 150 år, att tändas ett ljus vid Hönickes grav. Av vem avslöjar jag inte.

dagensklockaregård

Klockaregården idag med sitt praktfulla vårdträd.

Berättelsen baseras på kyrkoboksmaterial, litteratur och samtal med den historiskt mycket kunniga tillika ägare av Klockaregården Magnus Edlund. som vanligt har jag tillskrivit personer, i det här fallet Hönicke, tankar och känslor i syfte att skapa en levande berättelse.

Följ gärna bloggen via dess facebooksida.

Dela gärna det här inlägget

5 reaktioner på ”En anonym gravsten – Klockaregården del 1

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *