En top notch skithåla

En kringelikrånglig väg från Åtvid som liknar rena safarituren. Kisa är en liten skithåla, absolut. Det är åtvidsbors rättighet som själva bor i en något större håla att få hävda sig. Det har vi alla tider gjort avseende främst Grebo. Herregud, vem kan BO i en sån bondhåla? Greboborna i sin tur svarar : ”Daa, vem bor närmast stora staden Linköping?” Skithåla eller inte så finns det saker Kisa som vi inte har. Helt klart. En 12-mannabacke och en pappersfabrik till exempel. Jag har hört att förr i tiden (kanske även nu, vad vet jag – men jag har aldrig bevittnat det) kunde man på röken från pappersbrukets skorsten se vilken färg dagens servetter fick. Jag önskar verkligen att det vore så idag också. Kanske lätt att säga om man inte bor där? Men visst vore det kul om luften var gul till påsk, röd till jul, glittrig till nyår, gulblå till juni och under övriga dagar grön- och vitrandig, ljusblå, leopardfärgad och blossande erotikröd? ”Kisa, en kommun med färganda”.

kisa_1941

kisa_1941_2

Foton från 1941. Fotograf okänd

I Kisa finns även ett sött litet kvarter som heter Vråken och finns ett av mina Smultronställen top notch: Café Columbia. Som om det inte vore nog med att de har det mest gudomliga, raraste, mysigaste lilla café med underbara, välsmakande, rikliga mackor, bakelser, småkakor, storkakor, bullar och annat bröd och kaffe som man får hämta sig själv vid öppna spisen samt en gammal transistorradio som spelar gammaldags knastrig musik av Edvard Persson, Harry Brandelius, Ernst Rolf, Karin Juel och Ulla Billquist, mysiga möbler, gullig personal i stärkta förkläden och en pluttinuttig liten presentavdelning så har de också ett emigrantmuseum! På övervåningen. Missa inte att gå en trappa upp.

kisa5

kisa1

I emigrantmuseet finns fotografier, brev, koffertar, kläder från och av människor som en gång för länge sedan tog det stora steget och emigrerade till Amerikat. Peter Cassel hette en av de allra första som emigrerade på 1800-talet och han var från Kisa. År 1912 var det elva kisabor som steg på Titanic för att ta sig till det förlovade landet. Och vi vet ju alla hur det gick för Titanic. Men en av de elva, Anna Nysten, överlevde faktiskt.

Och som om detta inte vore gott nog så spelar man inom kort en fantastisk pjäs i Vråkens lada med möjlighet att äta supé på Café Columbia före föreställning. Läs mer om pjäsen här: Ömt och af hjertat älskade vän

2015-09-12 11.25.39

Foto överst: Kisa torg 1900. Fotograf okänd

Följ gärna bloggen via dess facebooksida som du hittar här

 

Dela gärna det här inlägget

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *