Ett paket till Jimmie Åkesson

Häromdagen fick jag frågan om jag har några återkommande drömmar. Jag berättade att jag har två. Den ena kommer numera oftare på besök än den andra. Och den gör mig alltid lika upprörd, ledsen och senare lättad.

Att tolka den är förmodligen en barnlek. Tror jag. Jag är en person i stort behov av trygghet, skulle jag tro. Jag är kanske rädd att förlora, bli övergiven? Tappa kontrollen kanske? Och så är jag förälskad i mitt hem och framför allt min trädgård.

För det är nämligen det den återkommande drömmen handlar om. Att jag frivilligt har valt eller tvingats flytta från mitt hem. Vanligtvis är det på det sistnämnda sättet. Drömmen slutar vanligtvis med att jag står i trädgården och undrar hur i hela friden jag tänkte. Och ångrar mig. Vill backa bandet. Ta tillbaka. För det mesta fortsätter berättelsen med att någon annan redan har köpt mitt hus och är på väg att flytta in och jag försöker korrigera det. Ibland får jag i drömmen veta vad jag flyttar till och det är utan undantag alltid till något sämre. Inte helt ovanligt ska jag och barnen bo i en skabbig lägenhet tillsammans med ett par familjer till. Och jag får fullständig panik. Gråter och skriker och vill tillbaka till mitt hus och min trädgård. Hur tänkte jag – hur kunde jag fatta det här idiotiska beslutet?

trädgård1

Men saken är den att jag aldrig har fattat ett beslut. Det är omständigheter utom min kontroll som har satt mig i den här situationen. Jag har inte skrivit på några papper. Har någon annan gjort det åt mig? Bestämmer jag inte själv? Jag är utsatt för övergrepp, någon har fråntagit mig rätten att själv styra och bestämma över mitt liv. Jag vill hitta vem som har gjort detta mot mig. Jag blir hysterisk – kan inte fatta att det är sant. Hur ska jag kunna förklara det här för barnen? Hur ska jag själv kunna överleva att ha förlorat det som är mig så kärt? Drömmen slutar alltid med att jag ser på eller minns trädgården. Alltid trädgården. Som den yttersta symbolen på frihet, mitt skapande, min bestämmanderätt och mitt liv.

trädgård2

Och jag funderar på vad drömmen vill säga mig. Egentligen. Den får mig att känna den djupaste bedrövelse och fullständig utsatthet när jag är i den och tacksammaste glädje och lättnad när jag vaknar upp och inser att den inte är sann. Den sitter kvar i mig i dagar efteråt. Jag tänker att den på riktigt vill få mig att känna hur det skulle vara att förlora allt, att få det som ger mig glädje, trygghet och en tillhörighet bortryckt. Få mig att känna känslan av att något eller någon bestämmer över mig och sätter mig på undantag. Tvingar mig till ett hem som inte är mitt, i smutsiga rum som ekar otrygghet. Jag är tacksam att jag får vakna upp, se ut över min trädgård och veta att det bara var den gamla vanliga drömmen som spelade mig spratt. Jag önskar av hela mitt hjärta att jag kunde skicka över drömmen i ett litet paket till Jimmie Åkesson och hans likar. De som lägger sitt yrkesverksamma liv på att göra min dröm till en realitet för redan högst utsatt människor.

Följ gärna bloggen via facebook

 

Dela gärna det här inlägget

2 reaktioner på ”Ett paket till Jimmie Åkesson

  1. Håller med och önskar att Jimmie Åkesson o hans gelikar kunde drömma denna drömmen också. Att tänka tanken Det-kunde-ha-varit-jag…. ibland, kasta om perspektivet, kan ge hissnande insikter! Essie

  2. Jag håller med dig i allt du skriver.Tanken svindlar om man skulle få vara med om något liknande som sker i världen nu.Hoppas att det kan bli lugnare i världen och slippa alla krig.Kriget som gör allt ont.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *