Gamla kasern omhuldad av kulturmedvetna styresmän

Som ni vet lägger jag då och då ut foton från Åtvidaberg från förr på bloggens facebooksida. Inte helt sällan och alltid till min stora glädje inkommer det en mängd kommentarer på dessa foton. Från personer som har upplevt de gamla miljöerna. Som kommer ihåg byggnaderna och vad som rymdes i dem. Och man brukar ju säga att människor finns så länge vi minns dem och detsamma måste ju gälla om byggnader.

Jag kan sörja att de inte finns kvar. Man vinner inget på att fördöma det förgångna eller hålla dagens politiker ansvariga för deras föregångares handlingar. Självklart inte. Men jag hoppas att vi kan lära av historien och inte upprepa den. Värna de byggnader och miljöer vi har och vara rädda om dem. Och de som inte finns kvar – de ska vi minnas. Som till exempel kasern som försvann för snart 47 år sedan. Samma år som jag föddes.

KAsern_1968

Foto: Alrik Agerbo, 1968

Huset, tillsammans med ytterligare tre byggnader, byggdes i början av 1800-talet och kom från år 1817 att rymma Baroniet Åtvidabergs klädesfabrik. Husen var placerade på ömse sidor Adelsnäsvägen. Råvaran till fabriken var ull från Baroniets fåravel. I fabriken hade man hand om allt från tvättning av ullen till färgning av tygerna. Av någon anledning avvecklades klädesfabriken omkring 1840. Därefter blev byggnaden sjukstuga och på 1950-talet gjorde man om huset till bostadshus med sex stycken lägenheter.

kasern1

Foto: Johan E Thorin, omring 1900

När jag lade ut fotot på Kasern på facebook var det förstås som bostadshus människor i Åtvidaberg kom ihåg det (kika gärna på facobooksidan för att se alla kommentarer)

”Där bodde jag som nyfödd. Min bror, då 3 år ramlade i ’åna’ har jag hört berättats”.

Några berättar att de hälsat på sin gamla moster eller andra släktingar och bekanta som bodde i huset.

”Jo upp för trappan bodde Lönn, jag tror han hette Henning i förnamn, han och min pappa körde is till alla som hade isskåpaffärer och slakthuset samt bryggeriet och mejeriet…”

Vid tomtgränsen låg ’åna’ , en å som kom från Bysjön och ner till dammen som låg nere vid Stallet. Här fanns bl a en brygga där boende i ”Kasern” tvättade sina mattor. Många barndomsminnen tickar fram när man ser bilden!”

I november 1967 skriver Gösta Adelswärd en text om den gamla kasernen som publicerades i Corren. Sedan en tid tillbaka är det köpingen (dvs kommunen) som äger Kasern. Gösta skriver:

”Det är en ganska ståtlig timmerbyggnad i två våningar, som under sitt brutna tak av bästa 1700-talssnitt rymmer en väldig vind där kläder förr hängdes till tork.”

kasern2

Databasen Östgötabild

Och så fortsätter han att berätta att kasernen fått en ny fin granne i form av Alléskolan.

”Man måste gratulera elever, lärare och arkitekt till det roliga arkitektoniska samspel som härigenom etablerats. Och till de enastående pedagogiska möjligheter, som den gamla byggnaden inbjuder till. I ett flertal ämnen kunde de med litet fantasi tas till utgångspunkt för en lektion.”

Han berättar också att en grupp arkitektstudenter från Tekniska högskolan varit på besök och bland annat gjort en uppmätning av Kasern, funnit den tilltalande och kommit med förslag på hur den kan användas.

Han avslutar sin artikel:

”Man får väl anta att köpingens kulturmedvetna styresmän nu tar väl hand också om denna byggnad som med lämplig inredning inte endast estetiskt skulle kunna bli ett komplement till Alléskolan.”

Vid det här laget är jag ett levande frågetecken. Vad hände? Inom ett år var kasernen nämligen riven. Kom det som en överraskning för alla inklusive Gösta eller var hans artikel ett snyggt skrivet inlägg i en debatt som fördes kring rivningen? Enligt Gösta var det inga som helst fel på det gamla timmerhuset.

Jag känner ett stort behov av att gå vidare med detta och ta reda på vad som hände. Jag har börjat leta i Corren från 1967 och 1968, med all säkerhet finns det mer skrivet. Men än så länge har jag inte hittat något. Jag har bett kommunen att ta fram det gamla rivningsbeslutet. Det kunde ta ett par dagar, sade man på arkivet. Men vet ni något kring turerna kring Kasern? Förutom beslutet av riva det blir jag förstås jättenyfiken på det faktum att vi har haft en klädesfabrik i Åtvidaberg. Vilka jobbade där, vad för slags kläder tillverkade man och till vem? Det går att ta reda på och det ska jag göra! Det blir en fortsättning!

En sak man uppenbarligen kan lära av historien är att gamla byggnader ligger risigt till om de hamnar under kommunens omsorg och dess ”kulturmedvetna styresmän”.

Del två av Kaserns historia hittar du här: Er Tillgivne och hängivna älskare av Åtvids fagra Köping

Dela gärna det här inlägget

2 reaktioner på ”Gamla kasern omhuldad av kulturmedvetna styresmän

  1. Intressant att baroniet först sålde till kommunen o sedan krävde att skattebetalarna skulle renovera!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *