Garpastugan

Visst har du passerat det lilla röda och uppenbart gamla huset, som ligger så nära Slevringevägen att trapporna upp till dörrarna nästan befinner sig på själva vägen? Huset ligger så lustigt insprängt bland de mer moderna villorna på Garpavägen och man kan inte låta bli att fundera över dess ursprung. Visst förstår man att det en gång i tiden måste ha legat vid vägen ensamt och att omgivningen såg helt annorlunda ut? Slevringevägen var tidigare betydligt smalare och belagd med grus. På andra sidan vägen, ned mot dagens golfbana, fanns tidigare hagar. Här hittar vi än idag husets matkällare och man kan fortfarande se spår i marken efter så kallade stukor. Stukor var förr ett sätt att vinterförvara rotfrukter genom att lägga dem på hög och täcka med löv, ris, eventuellt mattor, och jord.

I förgrunden Ingeborg Thorin_1902

Foto: Johan E Thorin 1902. I förgrunden ser vi Thorins dotter, Ingeborg.

Det lilla charmiga huset som, åtminstone för mig för tankarna till en engelsk cottage, heter Garpastugan och dess födelseår är oklart. En del hävdar att det är så gammat som 1600-tal. Hur gammal stugan är får vi låta vara osagt, däremot kan vi nog anta det ursprungligen uppfördes av Baroniet som bostad till gruvförmän, så kallade stigare. Vid respektive gruva fanns det fyra stigare och så förmodligen även vid Garpagruvan, som finns ett litet stycke från huset. Huruvida dessa förmän hade familj eller inte vet vi inte, men de fick disponera varsitt femton kvadratmeter stort rum i stugan. Själva namnet Garpan kommer från ordet garpe, = gaphals eller skrävlare, och som var ett medeltida öknamn på tyskar som kom till Sverige som experter av något slag. I det här fallet experter på gruvbrytning.

Men vilka bodde i huset senare, i en tid när gruvdriften i Åtvidaberg upphört? Det kan vi ta reda på genom att vända oss till de gamla kyrkböckerna för Åtvids församling. I varje liten socken i vårt avlånga land förde prästerna, allt sedan 1700-talets mitt, bok över de som bodde inom församlingen. I födelse-, vigsel- och dödböckerna antecknade de födda, döda och de som gifte sig. Husförhörslängderna och senare församlingsböckerna kan vi se vilka som bodde på gårdarna, när och var de föddes, vad de arbetade med, om de flyttade och, om man har tur, finns även en liten extra notering eller anteckning om personen ifråga.  Det är det här materialet släktforskare använder för att spåra sina rötter.

I församlingsböckerna från 1904 och fram till 1917 kan vi se att det i Garpan bor fyra familjer (med ett rum på 15 kvm var!) med ett, två, tre och upp till fem barn vardera. Någon familj bor två år, andra bor längre. Den gemensamma nämnaren är att pappan i familjen har ett arbete knutet till trädgårdsskolan eller hönseriet i Västantorp, det vill säga på ett bra gångavstånd från hemmet. Vi har till exempel trädgårdsarbetaren Karl Gustaf Jonsson född 1876 med hustrun Hanna Matilda och de två barnen, den före detta smeden Anders Albin Andersson född 1862 som tidigare arbetat vid kraftstationen i Håckla och som nu har anställning i hönseriet och bor i Garpan tillsammans med hustrun Augusta Amalia och fosterdottern Kristina Maria, den före detta oljetramparen Karl Johan Frid som avlider inom kort och lämnar hustrun Kristina Maria Persdotter ensam i Garpan .

19171126_2

19171126

Foto: Johan E Thorin, 26 november 1917

Från år 1917 blir Garpan ett tvåfamiljshus. Här bor de två familjerna Judith och Ernst Svensson med fyra barn samt Johan och Alma Björling med fyra barn. På framsidan kan man se att huset en tid var utrustat med en pardörr, en gemensam ingång till de två lägenheterna. Omständigheter gjorde att man tiden nödgades bygga två från varandra skilda ytterdörrar. Samtidigt kom även en häck upp på baksidan som delade trädgården i två halvor. De två familjerna, där både männen arbetade vid trädgårdsskolan i Västantorp, Ernst som hästkarl och Johan som trädgårdsarbetare, kom nämligen inte överens. Framför allt Judith var djupt troende och hade svårt att förlika sig med att det på andra sidan, inom Björlings väggar, nyttjades starkare drycker.

joche

Judit och Ernst. Här sitter de på andra sidan vägen vid hagarna, matkällaren och stukorna. Platsen användes för picknick. Foto: privat

Ernst och Judith bodde i sin halva av Garpastugan fram till 1964 då de flyttar till en modern lägenhet på Höjdvägen. Familjen Björling hade flyttat ut många år tidigare. Fram till 1972 ägde Baroniet stugan, men hade tidigare sålt marken till Åtvidabergs köping. Christina och Lennart Önfelt  köpte stugan och använde den som sommarbostad under åtta år och såg på så sätt till att huset finns kvar idag. Önfelts byggde senare  ett modernt hus på Garpastugans tomt och det är även där dagens ägare till Garpastugan bor,  Helena Hovenberg och hennes man Åke. Helena välkomnar alla som är intresserade av att se huset att höra av sig.

bild (66)

Garpastugan anno 2015

bild-(56)

bild-(61)

En så kallad rörspis, dvs en kakaleugn utan kakel, installerades när Svensson och Björling flyttade in i Garpan. På väggen syns märken  efter den gamla härden. Det mesta av huset är orört sedan 1917.

bild-(62)

Ett av rummen används idag som gästrum.

bild-(63)

Texten har skrivits med hjälp av efterforskningar som Helena Hovenberg har delat med sig av samt tidningsartiklar och kyrkoboksmaterial.

Bloggen har en facebooksida som du hittar här, gilla den gärna för att ta del av fler texter och bilder från Åtvid förr.

Dela gärna det här inlägget

En reaktion på ”Garpastugan

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *