Glypsmåla

Han är elva år och går tillsammans med sin pappa den sista biten upp till torpet. Bilen har de lämnat där vägen tog slut. En katt kommer skuttande på gräsmattan. Han böjer sig leende ned och klappar den mjuka pälsen. Tillgivet stryker sig katten mot hans ben. Så kommer ytterligare en katt, och en till. Skrattande klappar han dem alla. Så är de framme vid torpet där tanten som gör så fantastiska tårtor och ostkakor bor. När hans pappa knackar på dörren öppnas den av en liten, rund gumma.

Johnny och Maria Lindahl åker Kisavägen fram. Sedan en tid har de letat efter ett sommarhus som inte ligger allt för långt från Linköping. De svänger in på grusvägen till vänster och passerar Ekenäs där Johnnys mamma växte upp. Så är de framme vid anvisad plats. De ställer bilen vid vägen och går den sista biten upp till torpet.

Johnny ler stort när han berättar om mötet med Glypsmåla den dagen år 2002.

”Jag kände genast igen vägen upp till huset. Här hade jag varit förut! Det var 1959 och jag hade följt med pappa till tant Hedda för att hämta ostkakor som var beställda till faster Anne-Maries bröllop.”

Tant Hedda var hushållerska hos brukaren Ernst Hultman som sedan år 1937 arrenderade Glypsmåla. Torpet hade vid Ernst övertagande stått tomt i två år sedan den tidigare brukaren Anders Johan hade gått bort. Ernst var en storvuxen man med händer stora som dasslock.

Ernst Hultman. Foto: Arne Dahlgren

Ernst hade ett hjärta av guld och var en sann djurvän. När han och hans ardennerhäst var ute i skogen för att hämta massaved ville han till varje pris skona hästen och bar vanligtvis mer än hästen drog. I Glypsmåla fanns, förutom hästen, även höns, kalvar, gris, bin och så katter. Många katter. Säkert ett tjugo- eller trettiotal som bodde i och under visthuset som låg intill boningshuset. På sensommaren brukade Ernst höra av sig till skogvaktare Arne Dahlgren i Åbacka (läs om Arne Dahlgren och Åbacka här) för att få hjälp att ”ta bort” några katter. Arnes son Anders som gärna besökte Ernst och Hedda när han var liten grabb berättar:

”Allteftersom Ernst plockade fram katterna vid magasinet så tittade han på dem och sa: inte den, inte den … Jag tror aldrig någon katt blev skjuten hos Ernst.”

Ernst med Anders till höger och Anders bror Hans till vänster. Foto: Arne Dahlgren

***

Johnny och Maria bestämmer sig för att hyra Glypsmåla och Johnny ringer till sin mamma. Johnnys ögon glittrar vid minnet av sin mors reaktion. ”’Men åh”, utropade hon, ’Glypsmåla – det var ju där din mormors mor bodde.’”

Mormors mor hette Anna Sofia Jakobsdotter och föddes år 1873 som sjätte barnet till kolaren Jakob Reinhold och hans hustru Anna Lovisa. Liksom fallet för många barn under den här tiden växte Anna upp i ett fattigt hem och redan vid tretton års ålder började hon arbeta som piga. Tjugoett år gammal blev hon gravid och fick lämna sin tjänst och flytta hem till sina föräldrar. Här föddes år 1894 sonen Ture. Barnets far hade övergivit Anna strax innan. Året därpå fick Anna en tjänst i Hårsbo, en gård inte långt från föräldrahemmet. Anna och Ture flyttade dit, men förmodligen blev det svårt att hinna med arbetet och den lille så Ture återvände snart till morföräldrarna. Tiden i Hårsbo kom att sluta tragiskt. Anna upptäckte snart att hon återigen var gravid och valde att dölja sitt tillstånd. Husbonden tyckte sig ana vad som stod på. Han frågade Anna som dock nekade.

Omkring klockan tre på morgonen den 25 februari vaknar Anna av födslovärkar. Då hon sover ensam i köket är det ingen som ser när hon går ut till avträdet. Här, sittande på fjölen, föder hon ett flickebarn som faller ned i ”smutslåren”. Anna går runt och lyfter upp barnet som, berättar Anna senare, inte visar några livstecken. I skydd av mörkret går hon till ladugården och gömmer kroppen i gödselstacken. Fram till husbondfolket kommer in i köket vid fem-tiden ligger Anna vaken. För husbondfolket förklarar hon att hon inte kan stiga upp då hon drabbats av yrsel.

Anna Sofia Jakobsdotter. Foto: privat

Det går en kort stund så upptäcker husbonden Erik Svensson blodfläckar på avträdet. Han misstänker vad som kan ha hänt och hämtar drängen Axel Wilhelm Johansson för att få hjälp i letandet. Klockan har slagit åtta när de plötsligt hör ljud från gödselstacken. Man finner flickebarnet som är vid liv och kallar genast efter barnmorskan. Men det är försent och klockan tre på eftermiddagen dör barnet som får namnet Anna Maria.

Kisa tingshus på 1870-talet. Foto: Emilia Johansson

I mars kallas Anna till tinget i Kisa. Hon erkänner att hon alltsedan hon förstod att hon var gravid hade haft tankar om att göra sig av med barnet. För hur skulle hon klara av att försörja ytterligare ett barn? Men hon hävdar envist att hon inte hade planerat hur hon skulle gå till väga. Husbonden, hans hustru och drängen kallas att vittna. Förutom om händelserna den 26 februari berättar husbonden att Anna alltsedan hon kom till dem i oktober 1894 hade varit en utmärkt tjänare; pålitlig, redbar och duktig och ”att det skulle stå hårdt till att få hennes like.” Hon hade ”inte ens under den senaste tiden av havandeskapet visat någon nedslagenhet utan varit vid sitt vanliga goda lynne.” Anna döms till två års fängelse för barnamord och kom att sitta i Kalmar länsfängelse.

Så småningom fick Anna ytterligare en utomäktenskaplig dotter och några år senare gifte hon sig med Karl Johan Verner och flyttade till Åtvidaberg. Tillsammans med Karl Johan Verner fick hon tre barn.

                                                                                       ***

Johnny och Maria tar sig an Glypsmåla med stor kärlek och ägnar en sommar till att måla de rödfärgade knutarna och vindskivorna vita. En annan sommar renoverar de alla fönster. Nu har det varit deras sommarhus i fjorton år.

Glypsmåla renoveras. Foto: Johnny Lindahl

”Vi trivs så bra där”, säger Maria och det syns på henne att hon njuter vid tanken, ”det är inte förrän vi är där som vi inser hur mycket brus vi dagligen har omkring oss. Ute i Glypsmåla är det öronbedövande tyst!”

Annat var det tisdagen den 16 januari 1951. Hade Ernst levt idag hade han säkert kunna berätta om det dånet när en J28 A Vampire flög rakt in i Glypsberget. Kanske såg han till och med hur planet till följd av de marknära molnen flög alldeles för lågt? Piloten A.W. Krook som var på en navigeringsflygning från F13 i Norrköping omkom omedelbart.

Men annars gick nog det mesta lugnt till även på Ernst tid.

Jag minns hur Ernst varannan lördag”, berättar Anders Dahlgren, ”cyklade till Åtvidaberg och handlade. Han brukade stanna till i Åbacka och ge oss nyseparerad grädde. Med sig hem till ’Målen’ hade han sockerdricka till Hedda. ’Dä ä nå sjuklit mä na’ brukade han säga. Saken var den att Hedda led av gallsten. Man kan undra om sockerdrickan egentligen var en särskilt bra medicin.”

Tomglasen efter sockerdrickan förvarade Ernst på övervåningen i magasinet. Med åren blev det flera hundra tomglas. Ernst brukade säga att han en dag skulle ta en droska för att åka och sälja dem. Men innan han hann göra det sänktes panten från 10 till 5 öre och hela förmögenheten halverades i ett slag!

Det var efter hästen Ernst slutade sina dagar. På isen under virkeskörning stannade hans hjärta. Ernst, häst och släde hittades stående vid sjön Tolen på väg hem mot Glypsmåla. Hedda flyttade till släktingar och Glypsmåla blev sommartorp.

Sjön Tolen sedd från Glypsmåla. Foto: Johan E. Thorin

Anders Dahlgren återvänder då och då, främst i samband med jakt, till skogarna runt Glypsmåla.

”Varje gång som jag går över Glypsmåla känner jag hur Ernst och Heddas ande svävar över gården.”

***

I efterforskningen i kyrkböckerna visar sig snart en besvärande omständighet: Anna Sofia Jakobsdotter bodde inte alls i Glypsmåla. Här bodde istället familjen Jonsson: brukaren Carl Johan med hustrun Emma Charlotta och de fyra sönerna. Anna växte upp i ett helt annat torp, även det ett arrendetorp under fideikommisset Adelsnäs och beläget bara ett stenkast från Glypsmåla, nämligen Glypsända. Hur ska detta förmedlas till Johnny?

Glypsmåla. Foto: Johnny Lindahl

Det hela får en oväntad lösning. Johnny hör av sig. Han har återigen talat med sin mamma om Anna och Glypsmåla och hon har rättat honom. Det var inte mormors mor som växte upp i Johnnys och Marias sommarhus, utan mormors far! Minns ni brukaren Anders Johan som hade dött år 1935, två år innan Ernst Hultman tog över arrendet av torpet? Anders Johan var son till Carl Johan och hans storebror hette Karl Johan Verner, den man som Anna så småningom gifte sig med!

Karl Johan Verner flyttade vid tjugo års ålder till Åtvidaberg. Här arbetade han under fyra år som dräng i Trulstorpet i Vestra Bjässerum. År 1905 fick han anställning som byggarbetare och gifte sig med Anna. Året därpå föddes deras första gemensamma barn, Sara Maria. Johnnys mormor.

Det finns en mening med det mesta. Hade det inte varit för Johnnys kom ihåg fel så hade inte Annas historia blivit berättad. Och även om den är tragisk och skrämmande så säger den mycket om kvinnors levnadsvillkor under gångna tider.

Avslutningsvis: Johnny Lindahl och Anders Dahlgren var skolkamrater i Åtvidaberg under några år. Under tiden berättelsen om Glypsmåla skrivs får de återigen kontakt. Johnny skriver:

”Nu har Anders Dahlgren och jag haft lite mailkontakt. Vi konstaterade att vi inte sett sedan omkring 1965 och att vi har många gemensamma minnen från skoltiden. Tack vare dig, tillfälligheterna och slumpen fick vi åter kontakt. Jättekul. Det blir troligen en liten ‘återträff’ i Glypsmåla i vår.”

Historien om Glypsmåla har berättats med hjälp av intervjuer med Johnny och Maria Lindahl samt Anders Dahlgren, kyrkoboksmaterial och domboksmaterial.

Följ gärna Baroniet Adelswärds fotobok på facebook, som du hittar här

 

 

Dela gärna det här inlägget

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *