Härstorp

Gårdsplanen som omgärdas av ladugården, magasinet och bostadshuset ligger tyst och öde. I hagarna går hästarna och betar. Hunden Buster som fortfarande är tämligen utslagen efter gårdagens jakt ligger på köksgolvet och betraktar med ett halvt öga matte där hon pysslar i köket. Katten Smilla, självutnämnd gårdspotentat, sitter på farstukvisten och tittar ut över sina ägor. Timmen har passerat lunchtid och Sara har precis kommit hem. Att sluta tidigt på fredagar är en ynnest. Hon njuter av den här stunden. Hennes egen tid i stillhet och ro. Om ett par timmar kommer Jocke och grabbarna hem, men dessförinnan hinner hon ta en lång, skön ridtur i skogen. Kaffebryggaren hostar till. Hon häller upp kaffet i favoritkoppen och slår sig ner vid köksbordet. Hon har sparat morgontidningen till nu.

De första som reagerar är hästarna. De stannar upp i sin rörelse, spetsar öronen och blickar oavvänt mot gårdsplanen. På god andra plats kommer katten. Hon hade lagt sig för att sola i höstsolen, men reser sig nu och spejar vaksamt åt samma håll som hästarna. Inne i huset går Buster mot ytterdörren. Det hörs någon därute. Hör inte matte?

IMG_0582

Buster tittar på Sara. Jodå, Sara hör också. Fotsteg i gruset. Hon säger några lugnande ord till Buster samtidigt som hon undrar varför hon inte hört någon bil köra in på gårdsplanen. Med en liten suck reser hon sig. Lämnar koppen och tidningen på köksbordet för att titta ut genom köksfönstret. Ingen där. Konstigt. Kanske har besökaren hunnit fram till ytterdörren? Sara öppnar. Utanför är det helt tomt sånär som på Smilla som likt ett grått streck pilar in i huset. Sara och Buster tittar förvånat på varandra. Vem var det de hörde?Så rycker Sara på axlarna och återvänder till kaffet och tidningen. Det är inte första gången gårdsspöket ger sig till känna. Jocke skrattar åt henne när hon säger att hon tror att det är Emma som kommer på besök. Emma som levde här i början av 1900-talet. Vem det än är så känner hon att besökaren är vänligt sinnad.

”Helt klart Emma”, intygar Linnéa Jakobsson, när jag berättar om stegen i gruset.

”Nej, det tror inte jag?”, kontrar hennes man Weine. ”Spökar gör ju bara de som inte kommit till ro. Och det hade Emma.”

Linnéa nickar:

”Ja det hade hon, men hon vill se att allt är bra med gården.”

Emma Johansdotter föddes år 1875 i Håshult. Vid 23 års ålder flyttade hon till Åtvids socken för att tjänstgöra som piga i Kammarbo kvarn. Tre år senare, i november 1901, gifte hon sig med Gustaf Jakobsson från Glypsända. De bosatte sig först i Rootens bod och därefter i en lägenhet på Douglasvägen. Men här råkade de ut för en riktigt elak hyrestant och bestämde sig för att snabbt försöka ta sig därifrån. Det blev Emma som hittade deras nya hem. Under en promenad längs den smala Slevringevägen med dottern Greta i barnvagnen kom hon fram till ett hus som verkade obebott. När kvällen kom berättade hon om huset för Gustaf och till helgen åkte de tillsammans ut för att beskåda Emmas fynd. Gustaf blev förtjust och kontaktade Baroniet. Var det möjligt att få hyra huset? Svaret blev ja och efter omfattande renoveringar kunde familjen som vid det laget utökats med lilla Elisabet flytta till Härstorp.

Och vid Härstorp kom de att bo under resterande delen av sina liv och leva av det jorden, skogen och gården gav. På åkermarken sådde Gustaf råg, vete, havre och lin. Med hjälp av trädgårdselever från Västantorp lät de anlägga en trädgård med fruktträd och bärbuskar. Ladugården med kor, hästar, höns, gris och får. Och med tiden fick Greta och Elisabet fem syskon; Evert, Margit, Bror, Erik och Sten.

gustafoemma

Gustaf, Emma, Elisabet, Evert och Greta vid ingången till Härstorp.

”Håll nu ett stadigt tag om stegen!”

Gustaf tittar förmanande på sin son. Evert nickar allvarligt. Far och Nisse, drängen på gården, har äntligen blivit klara med tillbyggnaden av ladugården. Nu ska allt målas rött. Far är noga. Han har blandat kimrök i färgen för att få en mörkare nyans till vindskivorna. Nu ska bara den här sista färgen strykas på och sedan är allt klart.

Evert ska fylla elva år i oktober. Han är van att hjälpa till med både det ena och det andra. Förra vintern körde han till exempel kol tillsammans med far. De gick upp klockan fyra på morgonen och bäddade in sig i tjocka filtar för att frysa där de satt på kolryssen. Milorna där kolen skulle hämtas och köras till järnvägsstationen i Åtvidaberg låg halvvägs till Kättilstad. Kolryssen var en slags kälke med en stor korg på. När korgen var fullastad med kol blev lasset betydligt tyngre och farten långsammare.

Med målarpytsen i ena handen och den avtvättade penseln mellan tänderna klättrar far upp på stegen. Evert håller ett hårt grepp i stegen och släpper inte trots att han blivit så varm att en loj fluga lockats dit. Den retar och killar honom genom att gång på gång försöka slå sig ner på hans näsa. Evert skakar på huvudet för att försöka bli av med den ettriga insekten. Han tittar upp och ser att pappa äntligen är klar. Vindskivorna lyser grant röda. Plötsligt rycker stegen till. Pappa försöker flytta på den för att komma åt att måla på väggytan där stegen har stått lutad. Den långa stegen kränger och Evert, vars händer blivit varma, tappar greppet. Stegen kanar längs ladugårdsväggen samtidigt som Gustaf tar ett skutt ned på marken med pensel och målarpyts i ett krampaktigt grepp. Han når mark med en dov duns. Färgen skvätter upp ur pytsen och hamnar med en imponerande pricksäkerhet rakt i Gustafs ansikte. Förutom förargelsen över att behöva ledas in i huset med kimröksblandad rödfärg skymmande sikten så klarade sig Gustaf oskadd.

Så småningom är det Evert som tillsammans med sin hustru Viola tar över arrendet av Härstorp. Tillsammans med sina tre barn Weine, Sivert och Ylva bor familjen på nedervåningen. På övervåningen bor farfar Gustaf, farmor Emma, faster Margit och barnens kusin Elisabet (Lisa). Under en period bor här även moster Margit och senare moster Gunborg.

IMG_0593

I arrendet av en gård ingick även skogsarbete. Här kör Evert timmer.

Evert moderniserar jordbruket genom att bland annat införskaffa en rad nya maskiner. År 1946 byggs bostadshuset till och renoveras. Under tiden bor familjen Jakobsson i mjölkhuset där man håller värmen med en elektrisk kamin. Farmor, farfar, Margit och Lisa har tillfälligt flyttat hem till den gamla drängen Nisse. Lagom till jul är huset så pass färdigt att man kan flytta in igen. Och tur var det, för nu började det bli väldigt kallt i mjölkhuset.

”Pappa köpte även en traktor för att han hade tröttnat på att gå efter hästarna och harva och plöja. Det var en Alis-Chalmers på arton hästkrafter. Ingen annan småbrukare hade någon traktor här omkring så de trodde nog att han hade blivit galen. Emil Kindgren i Bestorp stod i buskarna och tittade hur bra det gick…”

IMG_0597

Weine skrattar vid minnet av den uppståndelse han fars traktor väckte. Han plockar fram kort ur albumet:

IMG_0589

”Det är pappa som står högst upp på hölasset, jag sitter vid ratten och Sivert sitter bakom mig. Den lilla flickan är min lillasyster Ylva och vid henne står min kusin Lisa. Och så är det pappas lillebror Bror som står med höhässjan.”

På ett liknande kort några år tidigare såg det annorlunda ut:

IMG_0592

Som gammal bröt Gustaf Jakobsson lårbenshalsen två gånger och den andra gången fick han svårt att röra sig. När så Evert köpte en ny bil, en Vauxhall Velox med rattväxel och helt säte fram, körde han helt sonika ner på gräsmattan framför huset så att Gustaf skulle kunna se bilen genom köksfönstret. I januari 1954 gick Gustaf bort. Emma dog tio år senare.

Efter Evert tog Weine över gården och tillsammans med Linnéa och sina barn bodde han här och brukade jorden från 1966 till 2007. När så Weine och Linnea bestämde sig för att flytta därifrån sålde baroniet Härstorp till familjen Lönn.

Kvinnan leder ut hästen ur stallet. På gårdsplanen sitter hon upp och låter hästen skritta mot skogen. Det är mycket som är annorlunda på gården nu mot förr. Där det förr rådde full aktivitet hela dagarna är nu frid och ro. I huset där de bodde så många bor nu bara fyra personer. Köket har dessutom bytt plats med finrummet. Vad hon verkligen inte kan begripa är att de numera har dasset inomhus. Det måste lukta fasansfullt. Men det mesta är bra. Gården är väl omhändertagen och de som bor här verkar lyckliga och harmoniska. Hon tittar upp mot ladugårdens vindskivor och ler för sig själv. Färgen är mörkt röd såsom Gustaf tyckte att den skulle vara. Nöjd för idag går hon vidare. Hästarna i hagen spetsar öronen när de hör hennes steg i gruset, Buster reser sig och går mot ytterdörren och Smilla hittar sitt sätt att ta skydd.

smilla

IMG_0573

Härstorp idag

härstorp_1

Läs gärna fler berättelser ur Baroniet Adelswärds fotobok

Följ Baroniet Adelswärds fotobok på facebook

Följ bloggen Stort och smått via facebook

Berättelsen baseras på kyrkoboksmaterial, intervjuer med Weine Jakobsson och familjen Lönn. Foto i inledningen: Johan E Thorin 1928. Övriga svartvita foton: Weine Jakobssons privata. Färgfoton från idag: Camilla Smedberg

 

Dela gärna det här inlägget

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *