Hemliga rum – del fem: ”Nämen, se gouda, gouda!”

Hundra år sedan. Det känns länge sedan. År 1915. Då var min gammelmorfar och gammelmormor 16 år gamla. Det återstod åtta år tills min mormor skulle komma till världen. Gammelmormor och gammelmorfar som jag minns så väl och min mormor som alldeles nyss levt och som i allra högsta grad är en del av min tid. Då är hundra år inte så långt borta. Inte långt borta alls. Men om jag skulle bli förflyttad hundra år tillbaka, att jag i morgon bitti skulle vakna i Snatra där gammelmorfar växte upp, skulle jag få en chock.  Jag skulle vakna upp i en förmodligen betydligt mindre skön säng än min egen, kanske med en grov filt på mig. Mitt ute i skogen. Kallt och mörkt tills man eldade i vedspisen och fick igång fotogenlampan. Jag skulle få hoppa i några gamla träskor och leta reda på utedasset. Som med all säkerhet inte skulle vara särskilt mysigt alls. Kallt, rått och aningen snuskigt. Jag skulle bli serverad gröt och mjölk som smakade lite annorlunda än den jag är van vid. Mjölken ja, var hade man den när det inte fanns kylskåp? I matkällaren kanske? Mjölk direkt från kossan eller inhandlad? Var i så fall?

Snatra_1

Snatra vid 1900-talets början

Men om det skulle vara en chock för mig, hur skulle det inte vara för gammelmorfar om man förflyttade honom från 1915 till 2015? Chocken kanske skulle vara större än någon förmår hantera. Telefonens alarm som ringer på morgonen. Mjuka sängar, varma duntäcken. Täta fönster och väggar. Vi fiskar upp telefonen, passar på att kolla lite Instagram. Vad har Camilla Läckberg haft för sig under natten? Gullat med Simon Sköld, jaha, surprise. Vi stiger upp på varma klinkergolv och sätter oss på en fin porslinstoalett. Dock inte samtidigt. Elektrisk ljus flödar från taken tills jag släcker för att det är så mycket mysigare med stearinljus. Varmvattnet spolas frikostigt i duschhandtaget. Vi passar på att sätta igång en tvätt i tvättmaskinen. Mikron plingar efter två minuter och signalerar att havregrynsgröt är klar. Katten som kommer lojt neddimpande från övervåningen och kräver gourmetmat (kattgourmet alltså!) i sin skål. Mjölk och lingon till gröten finns i kylen, bröd i frysen och kaffet bryggs i maskin som sitter fast med en svans i väggen. Och så detta ofattbart stora hus för tre personer. Eller fyra med honom. Jag klagar över lite ont i halsen och han tänker på sina vänner som dött i mässling och lunginflammation. Jag slår på radion och vi får ta del av vad som hände i all världens hörn för mindre än en minut sedan. Och så stryker vi en blus, torkar håret med fönen, lägger ut en status på facebook och får skjuts till bussen, en dubbeldäckare, av Linn i Laila Lack, hennes lilafärgade Volvo.

År 1915. Inne i Åtvidaberg hade nyligen det elektriska ljuset gjort entré på några få ställen, såsom brukshotellet, sjukstugan, brukskontoret och nere vid industrierna som låg där Gropen ligger idag. Trä förädlades till kontorsmöbler och parkett i snickerifabriken, i hjulfabriken tillverkade man förstås hjul och i armaturfabriken, en av de största i Sverige, framställde man rör, ventiler, kranar, med mera. Förutom dessa större industrier fanns även en del mindre såsom kvarnen, slakteriet, tvättinrättningen, bageriet, bryggeriet och mejeriet. Här fanns även ett varmbadhus och ett kallbadhus. Ni har säkert sett bilder på kallbadhuset som låg i kanten av nedre dammen som fanns där Åssaparkeringen ligger idag. Övre dammen fanns framför Stallet.

Av de gamla fabrikslokalerna finns några byggnader kvar idag, bland annat Eksågen som hörde till Kopparverket och så den här, föremålet för dagens hemliga rum. Kom, vi gör ett besök! Men vart ska vi gå in? Här kanske? Snygg trappa! Snygg lägenhet!

tobias3

tobias4

tobias1

tobias2

Wow, vilket ställe! Rustikt renoverat.

Men vi går tillbaka till början av 1900-talet. Byggnaden i sten och cement blev klar år 1904 och kostade då 56 000 kronor. Till det tillkom inventarier för närmare 30 000 kronor.

1919_2

Foto: Thorin, 1919

Här ser vi det gamla Varmbadhuset till vänster, en byggnad som rymt bryggeriets mälteri, mejeri och som vid den här tidpunkten var tvättinrättning och badhus. Ni känner nog igen byggnaden till höger, dagens huvudperson. Men vad användes den till? Jo, mejeri. En verksamhet som fram till 1903 hade funnits i grannbyggnaden, det som blev varmbadhus. Men behovet av större lokal och framför allt den stora branden 1903 som eldhärjade den befintliga byggnaden gjorde att man fattade beslut om att bygga nytt. Det sägs att det i mejeriet vid tidpunkten för branden, som började i snickerifabriken, fanns 3 000 ostar och att ostlukten låg tung över brandplatsen.

Och det var förstås just det man tillverkade i mejeriet – ost och smör. Visste ni till exempel att Goudaosten kom till Sverige via Åtvidaberg?

Men nu måste vi gå in och kika! Undrar om min gammelmorfar någonsin var här? Ja, möjligen, men han gick nog i så fall till husets långsida där MCM Service ligger idag. Vi återkommer till det. Nu tar vi vägen som traktens bönder tog om de kom med mjölk till mejeriet. På husets kortsida, som vi passerar när vi går till gamla Torget, fanns avlastningskajen där hästskjutsar med mjölk och folk rörde sig. Man kan tänka sig att det rådde stor aktivitet.

Hästskjutsar och folk_1904

Foto: Thorin 1904

Tjugofyra år senare, 1928, har mjölkskjutsarna fått sällskap med den allra första bilen som hämtade mjölk, en Fordlastbil. Se bilden nedan. Ägare till den var Kalle i Ingatorp. Röret till vänster på mejeriet är ångledning till badhuset.

 

 

Mejeriet. Bryggaregatan. Med mjölkskjutsar framför. 1a bilen som hämtade mjölk, en Fordlastbil. Ägare Kalle i Ingatorp. Röret till vänster är ångledning till badhuset._1928

Foto: Thorin 1928

Steg man sedan innanför dörrarna vid kajen möttes man av ett stort mottagningsrum för mjölk. Här är det en bonde i förgrunden som just kommit in med mjölk och bakom honom ser vi mejerskan.

.Bonde som kommer med mjölk och en mejerska. Mottagningen. Dörren leder till maskinsalen_1903

Foto: Thorin 1903

Inne i mottagningsrummet hittar vi ytterligare en dörr, in i huskroppen, vi öppnar och befinner oss på på en trappavsats. Stora fönster gör att ljuset flödar här inne. Nedanför trappan skyndar personalen fram och tillbaka. Här har vi arbetssal och maskinrum. Trappan till höger på bild är den trappa vi just gått nedför från mottagningen

maskinavdelning_2

Foto: Thorin, år saknas

ostavdelning_1940_IT Ostavdelningen. Ysteriet_1933 separatorer och pasteriser maskiner_2_1936_IT separatorer och pasteriser maskiner_1936_IT

Foto: Thorin, blandade år.

Observera lamporna i taken, det här var den första fabriksbelysning som existerade i Åtvidaberg

I byggnaden hittar vi även mejeriföreståndarens kontor, omklädningsrum för personalen, och laboratorium. I den del där Tobias Blomberg och Andrea Kallin idag har sin lägenhet (bilderna i inledningen) fanns lektionssalar och bostad för mejerskorna. Nedan ser du en lektionssal med stort bord i förgrunden, mjölkflaskor i fonden. och på väggen planscher för undervisning.

Interiör från lektionsal i mejeriet_1905

Foto: Thorin 1905

Idag skryter vi, med all rätt, över vårt fotbollsgymnasium och golfgymnasium. Då ska vi veta att vi fram till 1941 på uppdrag av staten drev en mejeriskola med plats för minst åtta elever! Själva skolan var gratis, men man betalade för mat och bostad med lyse, uppvärmning och städning – 180 kronor per halvår. Därtill hade man även kurser för redan utbildad personal som behövde lära sig mer om mejerihushållningens teori, smör- och ostbehandling samt skötsel av maskiner.

Mejerigrupp i maskinhallen_1905

Mejerigrupp, 1905. Foto: Thorin

Mejerigrupp. Interiör från gamla mejeriet_1899

Mejerigrupp i det gamla mejeriet 1899. Foto: Thorin

Går vi in i den här delen av byggnaden idag så ser vi att en del av det gamla finns kvar och jag måste säga att det ger mig behagliga rysningar. I mejeriets gamla arbetssal och mottagning planerar ägarna till fastigheten, Carl-Johan och Anne Liedberg, att i framtiden ha sin egen lägenhet. De kommer förmodligen att inta sin nattsömn i det gamla mottagningsrummet. De är måna om att bevara så mycket som möjligt av det gamla invändigt och, om möjligt,  ta tillbaka hur det såg ut utvändigt . Att lägga om husets tak så som det en gång såg ut, ta tillbaka det fantastiska ljusinsläpp som förr fanns via fönster i taket och ta bort plåtschabraket som finns över ingången till MCM Service och ta tillbaka det gamla sadeltaket istället. Och så …Carl-Johan är inläst och har många drömmar. Men det kostar förstås en hel del pengar att realisera allt. Och tid…

bild (56)

Här skymtas trappan som gick till  mottagningen. Tottar vi på de gamla bilderna ser vi att det satt ett fönster där cirklarna finns. Förmodligen har dessa cirklar varit utrustade med visare som angett var i produktionsprocessen man befunnit sig.

bild (62)

bild (64)

bild (61)

Åkte någonsin gammelmorfar från Snatra för att besöka mejeriet? Ja, kanske för att köpa mjölk? Där MCM Service ligger idag fanns mejeriets butik, den enda mjölkbutik som då existerade i Åtvidaberg.

Till min hjälp att skriva texten har jag främst haft skriften ”Åtvidaberg och dess närmaste omgivningar”, sammanställd av Harry Hollner. Foton på Tobias Blombergs och Andrea Kallins lägenhet är tagna av Tobias.

Följ gärna bloggen via facebook

Vill du läsa om andra hemliga rum, klicka HÄR

Dela gärna det här inlägget

2 reaktioner på ”Hemliga rum – del fem: ”Nämen, se gouda, gouda!”

  1. Det var roligt att läsa om mejeriet och se gamla bilder där ifrån.
    Jag bodde där, på mejeriet, 1945-1948 då min far var mejerist där.
    Jag var bara tre år när vi flyttade men jag kommer ihåg en del.
    I mjölkaffären då jobbade tant Alma och jag har kvar en tavla jag fick av henne när
    jag fyllde 1 år.
    Göran

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *