Hemliga rum – del fyra: med livet som insats

Året är 1848 och läget mellan Tyskland och Danmark har hårdnat. Konflikten kring områden som båda länderna vill betrakta som sina, Slesvig och Holstein, har nått sin kulmen och kriget står för dörren. Preussen ställer sig snart på tyskarnas sida. Danmark sneglar mot Sverige och Norge, kan man räkna med stöd härifrån? Jodå, flera tusen svenska soldater skickas att strida på danskarnas sida.

Hotet från Tyskland och Preussen hänger som ett tungt moln över Sverige i mitten på 1800-talet. Även om det var långt borta och människorna i bruksorten hade mer vardagliga bekymmer att tänka på så sprider sig en ängslan även i Åtvids socken. Tänk om Sverige skulle bli indraget i krig mot en sådan mäktig fiende? Det skulle sluta i förlust och elände.

Även baron Jan Carl Adelswärd på Adelsnäs oroar sig. Han var till åren kommen men han mindes, som om det var igår, ungdomsåren i Paris. Han var där när franska revolutionen bröt ut. Lika mycket som han fascinerades över revolutionens idéer, lika mycket förfasade han sig över vad orostider kan få för katastrofala följder.

Vid 40 års ålder hade Jan Carl gift sig med en vacker ”spolflicka” från Adelsnäs linneväveri och välsignats med tre barn. Den äldste sonen Seth var nu 35 år och skulle snart komma att ta över Adelsnäs. Under långa, varma sommarnätter år 1848 diskuterar de båda herrarna hur en eventuell invasion skulle kunna påverka Åtvidaberg och Adelsnäs. Gällande Adelsnäs är Jan Carl särskilt bekymrad över de värdefulla böcker han inhandlat under sina resor i Frankrike. Han är på god väg att uppfylla sin dröm om ett franskt bibliotek. Hyllorna är fyllda av utsökta, vackert bundna, böcker. De han inte har handlat själv har han köpt via agenter i Frankrike och andra europeiska länder. Det var så man gjorde. Den långa väntan alltid så förknippad med vånda och förväntan. Skulle böckerna, helt unika i sitt slag, komma fram och i vilket skick skulle de vara?

I den sena natten och i stearinljusens sken tittar han förtvivlat på böckerna. Vackra och sköra, en del handskrivna andra tryckta med hjälp av den nya tekniken, viskar de från tidigare århundraden. En del flitigt använda, andra till synes helt orörda. I svinskinn, kalvskinn, med guldtryck eller spännen innehållande utsökta kopparstick eller andra illustrationer. En del har dedikationer till kungar eller till andra högt uppsatta ståndspersoner. Särskilt ovärderliga och oersättliga är förstås de medeltida handskrifterna som förmodligen är en av de största samlingarna i norra Europa. Seth ser sin fars förtvivlan och delar hans farhågor. Samlingar av det här slaget är kända och kommer att vara åtråvärda som krigsbyte. Att Jan Carl i sin ungdom blivit personlig fiende med den preussiske generalen och fortfarande verksamma Karl von Prittwitz förbättrade inte situationen.

När de första morgonstrålarna klär Bysjöns vatten i guld och rött har de båda herrarna utarbetat en djärv plan. Inom en vecka har gruvarbetare från Närstad och Bersbo kallats till Adelsnäs. Ett år går och när Preussen kallar hem sin ambassadör i Sverige och en preussisk-rysk flotta dyker upp utanför Harstena står den nästan helt klar.

Välkommen till det fjärde hemliga rummet. Grävd med livet som insats: Tunneln under Bysjön. Tunneln som förenar Adelsnäs med templet. Det låter vansinnigt, men det är sant. En tunnel har med människohänder, många händer, grävts under sjön. Via tunneln skulle Jan Carl inte bara kunna rädda sina böcker, utan sig själv, sin familj och andra värdeföremål.

lykta

Det blev aldrig en tysk-preussisk invasion och två år efter att tunnelbygget stod klart avled Jan Carl och Seth blev baron. Seth hade inga egna barn, så när han gick bort tog kusinen Theodor över och ganska strax därefter hans son Axel. Och Axel var, för att föra oss tillbaka till nutid, Gustaf Adelswärds farfars farfar.

I skarven mellan Seth och hans kusin Theodor föll tunneln i glömska. Men så i början av 1900-talet när den dåvarande baronen Theodor Adelswärd, Gustafs farfars far, lät bygga nuvarande Adelsnäs och tittade närmare på den gamla och intakta grunden till det gamla linneväveriet, som hade flyttats många år tidigare (och idag står längs Bruksgatan och går under namnet Japan), gjorde han en häpnadsväckande upptäckt. En öppning i stengrunden som i lyktans sken verkade oändlig. Vart kunde den leda? Förstärkning tillkallades och man kunde till sin häpnad konstatera att här fanns en tunnel. Om Theodor någonsin vågade sig på att vandra den här vägen till templet avslöjar inte historien.

När Roy och jag besöker Adelsnäs en kulen eftermiddag och tillsammans med Gustaf beger oss till den gamla grunden som ligger på kullen tittar jag ut över vattnet och ryser. Tänk att gräva sig ner under vattenytan, det låter som en vansinnig idé. Men inte desto mindre finns den där, öppningen in i grunden som sakta letar sig ner i marken, ner under vattnet och bort till templet. Hur skulle man någonsin våga sig på att gå ner där? När gick någon här senast? Och jag tänker på alla gånger jag badat i Bysjön, helt ovetande om att hemlig gång vilar långt där nere i vattnets djup. Jag ryser till igen. Jag tar ett steg in, två och tre. Men sedan vänder jag tillbaka.

bild-(49)

Rören till höger är delar av ett sentida avloppsystem infört av Theodor Adelswärd för att på något sätt göra bruk av tunneln

Gustaf och jag skrattar tveksamt och lätt nervöst när Roy tveklöst tänder sin ficklampa och letar sig in i gången. Det sista vi ser är hans ryggtavla som sakta försvinner i ficklampans sken.

templet

På plattan i mitten finns delar av järnringen, som användes för att lyfta plattan ned till hemliga tunneln, kvar.

Följ gärna bloggen via facebook

Dela gärna det här inlägget

5 reaktioner på ”Hemliga rum – del fyra: med livet som insats

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *