Järnvägsgatan förr

Jag kämpar på med att få ihop bilden av hur Åtvid såg ut förr. Och varför vill jag få ihop det kan man undra. Jag har faktiskt lite svårt att svara på det. Det började nog med att jag tyckte att det såg pittoreskt och idylliskt ut, att jag tyckte att det är synd att det är förlorat.  Sedan var det kanske inte fullt så gulligt som det såg ut?

Men hur synd vi än tycker att det är så får vi inte tillbaka det som en gång var. Men jag har fått ett behov av att VETA. Jag kommer inte ihåg en enda byggnad trots att de revs när jag var liten. Jag vill tanka av de som kommer ihåg för att jag är nyfiken och jag vill kunna. Jag vill veta att där låg postvillan där tandläkare Torstenssons bodde senare, där låg Pinnbygget som kallades så därför att huset såg ut som en igelkott innan putsen kom på, där bodde Möller som renoverade uret på Folkets hus, där fanns ett kondis, det fanns en Simons hörna även för länge sedan och tänka sig att Slaggboet och Klinta är två identiska hus som från början bara hade en våning.

Det är häftigt att veta och jag är en person som lätt förlorar mig i det förgångna, som fascineras av det. Som har ett behov av att hitta samhällets rötter och mina egna. Så, hänger ni med mig på en tur igen?

Vi begränsar oss till Järnvägsgatan den här gången och till min hjälp har jag Harry Hollners skrift ”Kvarteret Jernvegen och husen däromkring” samt Östergötlands bilddatabas ”Östgötabilder”. Samtliga foton, om inget annat sägs, är tagna av Johan E Thorin från sekelskiftet 1900 och framåt.

Om man idag ställer sig på trottoaren till höger om rondellen vid Kulturhuset och tittar ned mot Getingen skulle man förr ha sett detta:

pinnbygget och simons hörna_1912

Pinnbygget är det vita huset till vänster och revs mellan 1965 och 1968. Huset till höger finns kvar idag, men ser lite annorlunda ut, och rymmer Yuniq, San Remo osv. I Pinnhuset fanns Gerda Djurmans affär som sålde garn och handarbeten. Senare kom affären att heta ”Barngarderoben” då man utökade sortimentet med barnkläder.

 

järnvägsgatan med pinnbygget till vä_1915

 

Här har vi en liten annan vinkel på Pinnbygget och ”Ringköps”-huset. Alla har vi våra referenser och historia! 🙂

 

 

 

bagare österbergs hus_1910

”Ringköps”-huset innan det byggdes till. Detta var från början Bagare Österbergs hus.

 

 

järnvägsgatan_konditori_1929

Här fanns alltså senare Simon Johanssons herr- och damekipering. Senare kom Mahrs manufaktur att finnas här och – det här minns jag faktiskt! – Continent. Eller, det jag minns av Continent var att jag vippade en skyltdocka i skyltfönstret och att mamma generat och bryskt tog mig därifrån.

Om jag nu har förstått det rätt så fanns senare Loords konditori där bagare Österberg hade haft sitt, dvs där solariet Meddo ligger idag. Rätta mig om jag har fel! Huset har under åren även rymt radioaffär, blomsteraffär, färg- och kemikalieaffär.

Fortsätter vi ned på vänster sida så kom efter Pinnbygget ett hus som finns kvar idag, det röda bredvid Oasen-huset. Byggt år 1900.

Här bodde tidigare urmakare Ernst Möller. Han renoverade på sin tid bland annat brukshotellets/Folkets hus/Kulturhusets klocka. Se mitt tidigare inlägg ”Hemliga rum”. På baksidan fanns ett gästgiveri.

gästgivaregården

Känner ni igen huset på Järnvägsgatan 3? Här på ett gammalt vykort som är Allan Peterssons ägo.

Järnvägsgatan 3 följes av nummer 5. Dagens Oasen. I Hollners skrift har det här huset, som byggdes 1898, rubricerats Maxim Rooths Skrädderiaffär.  Det i sig är ju väldigt intressant eftersom det tidigare hade funnits en Maximilian Rooth som förestod Roothboden vid Gamla torget. Finns det någon koppling eller är Maxim Rooth ett vanligt namn på den här tiden?

Oasen förr i tiden

Fotograf okänd

Därefter kommer en rad hus på vänster sida som inte finns idag. Alla revs utom ett, som brann ner 1958.

Vi har C-E Carlsson garnhandel:

järnvägsgatan_carlssons garnhandel_1898

 

Huset kallades även Kvarnvillan och senare, 1967, öppnade ICA sin första butik i en barack på den här tomten.

 

 

 

ICA startbutik_ 1967

Foto: Alrik Agerbo, 1967

Nu börjar vi närma oss Adelswärdsgatan, vägen som går mellan Centrumhuset och Domushuset. Gatan som då hette Bokbindaregatan.  Innan vi når fram dit kom ytterligare ett hus: P.M. Sahlströms bokhandel. Sahlströms fanns i Linköping och öppnade en filial i Åtvidaberg. År 1919 tog en kvinna vid namn Olga Smedberg (!) över bokhandeln. Ni kanske kommer ihåg någon av hennes efterträdare? Bjurström, Bergsbo eller Lundberg. Här ser vi huset nedifrån stationshållet, huset till höger.

sahlströms bokhandel till hö Vintertid

järnvägsgatan_bokhandeln_1937 Sommartid

Nu går vi över Adelswärdsgatan och befinner oss på den sida där man kan åka ner till Willysparkeringen. Här låg ett hus på adress Järnvägsgatan 11 som revs för att ge plats till Domushuset och rymde Åtvidabergs Bokbinderi- och Accidenstryckeri. I det här huset fanns även en hattaffär, en musikaffär och så Nya Kondis:

järnvägsgatan_bokbinderi

Foto hämtat från Hollners skrift.

Därefter kommer postvillan. Och gällande detta hus är det några som har frågat om det är samma hus som tandläkare Torstenssons och som brann ner 1958. Svaret är ja.

järnvägsgatan_postvillan_1903

järnvägsgatan_postvillan_1903_2

Idag fick jag kort inskickat till bloggens facebook av Annette Sundqvist vars pappa Arne var brandchef i Åtvidaberg och här står på hustaket:

torstenssons hus i brand (annette sundqvist pappa Arne brandchef på taket)

torstenssons hus i brand_2

Slutligen fanns det längst ned på Järnvägsgatan ett hus som var tjänstebostad för anställda på Westervik-Åtvidaberg-Bersbo Järnvägsaktiebolag.

järnvägsgatan_bostad

Och så allra längst ned, järnvägsstationen:

förr1

Det sista kortet: vykort i Allan Petterssons ägo.

Följ gärna bloggen via facebook

 

Dela gärna det här inlägget

7 reaktioner på ”Järnvägsgatan förr

  1. I huset där urmakare Möller fanns, huserade även Grönkvists kemikalieaffär. Karl_Erik Grönkvist var på fritid även lagledare för ÅBK. Jag minns ännu idag hans standardkommentar i halvlek: ”Nu lägger vi på ett kol till, grabbar!”.
    Om jag inte missminner mig var Mahrs tobaksaffär och kondiset i huset ”nedanför” (längre ned mot stationen fast på Järnvägsgatan) Simons Hörna/Continent.
    På Mahrs tobaksaffär kunde man som liten gå in och köpa ”2 lösa Boy och en ask tändstickor till pappa” och sedan bar det iväg för att smygröka.
    I det hus somvar tjänsteboende för järnvägsanställda tror jag att tandläkare Nilsson en tid hade sin praktik innan han senare flyttade till Tilsavägen (?), dvs vägen som gick från Smyrnakyrkan upp till Stenhusgatan förbi Lagergrens och Widhols cykelaffär.
    Musikaffären hade namnet Herrströms musik och pappersaffär eller något liknande.

    1. På julaftnarna brukade pappa ta oss barn med till Grönkvists som hade ett julbord stående inne på kontoret för kunder o vänner. Julbord med snaps, nåt som inte vi barn precis uppskattade! Kom vi hem till mamma, som förberett jullunch, med en onykter pappa så blev det inte roligt, det kan jag lova! Pappa köpte dessutom alltid en julklapp till mamma då, en flaska parfym! Grönkvist hade för övrigt försäljning av kondomer bakom disk, så att säga.

      1. Bandyspelarna på den tiden var inte helt renlevnadsmänniskor på 50-talet. Speciellt inte i samband med hemresan från bortamatcherna som jag minns det.

  2. Undrar varför huset Pinnbygget hade detta namn? Vore intressant att veta. Minns fortfarande doften inne i Barngarderoben, och trägolvet där 🙂

  3. Kommer ihåg att man kunde få gratisprover på smink hos tant Grönkvist.
    Min pappa köpte en boxervalp utav Grönkvist, detta var 1955.

  4. Jag hade nog lite del att Möllers Ur och Grönkvist färgaffär delade byggnad. Möllers flyttade nog ned Järnvägsgatan från den röda ”ladan” mellan Folkets Hus och Östgötabanken till ett eget hus medan Lindgrens Frisersalong och Grönkvists Färg fanns i samma byggnad.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *