Lindelund

Gamla, svartvita fotografier. En familj stående framför ett hus, en man i ståtlig chaufförsuniform invid en gammal bil och en grupp tjänstefolk iklädda livré och stärkta förkläden. Och så en bild på ett bröllopspar stående framför stora porten till Adelsnäs.

Anna

Hon sitter framför den lilla pigspegeln och drar hårborsten genom det korpsvarta håret. Långa, frånvarande drag. Vanligtvis brukar hon kasta hätska blickar mot de ostyriga lockarna som aldrig vill ligga på det sätt hon önskar. Men nu är hennes blick fjärran. Anna är nitton år gammal och både spänd och förväntansfull över det som väntar. Hon ska visserligen inte ta ett lika stort steg som sin äldre bror Axel som flyttade till Nordamerika för två år sedan. Hon ska bara flytta till andra sidan samhället, från lifgrenadiertorpet i Eksätter till Östantorp. Men det är ett stort steg för henne.

Anna kom att arbeta som piga på komministerbostället i Östantorp i ett år. I samband med prästfamiljens flytt till Landeryd flyttar hon återigen hem till sina föräldrar, nu bosatta i Tranebo. Hennes far är före detta lifgrenardieren, numera torparen, Karl Alfred Ek och hennes mor Kristina Charlotta Cederqvist. Anna har två äldre syskon, Eva och Axel, och fem småsyskon. Det är Axel som, 20 år gammal, flyttade till Amerika. Då och då dimper det ned ett efterlängtat amerikabrev. Men trots Axels levande beskrivningar av landet och hur livet gestaltar sig där är det svårt att föreställa sig. Amerika är så ofantligt långt borta. Då är det lättare att föreställa sig systern Evas liv som piga Stensnäs i Ukna socken.

När Anna är 23 år gammal bosätter sig familjen i Åtvidaberg. Hennes far har fått en tjänst som nattvakt. Samma år, år 1908, flyttar hon för andra gången från föräldrahemmet för att arbeta som piga. Den här gången hos snickeriföreståndaren Karl Ludvig Skogh som tillsammans med sin familj bor vid Bysjön 2, Solliden. Ytterligare ett år senare får hon tjänst som piga hos baron Theodor Adelswärd bosatt på Villan. Elva år senare följer hon med i flytten över sjön till den nya herrgården. Nu tituleras hon piga och husjungfru.


Anna står som nummer två från vänster i översta raden. Foto: privat

Gunnar

Han är yngst i syskonskara av sju barn och fortfarande en knatte när hans äldre syskon flyttar hemifrån. Han vet inte när i tid drömmen föds, kanske när han passerar den närbelägna Elgerumsgården och dess fantastiska trädgård? Men när den väl slagit rot kan han inte få den ur sitt huvud. Och han vet var, på vilken plats, han kan förverkliga sin dröm. När kriget är slut tar han, 25 år gammal, avsked av sin far Olof och mor Johanna och beger sig de 15 milen från Mönsterås till Åtvidaberg.

Tillsammans med sju män i åldrarna 23 till 25 skrivs han i november 1918 in som elev på Åtvidabergs trädgårdsskola. Det han inte vet är att efter två år i den lilla bruksorten inte bara ska kunna titulera sig trädgårdsmästare utan även blivande make. Trädgårdsskoleeleverna ägnar mycket tid att färdigställa parken som ska omgärda den nya herrgården Adelsnäs. Det innebär att han ofta träffar på tjänstefolket och bland dessa finns Anna. De har kastat många blickar på varandra och samspråkat lite nervöst innan han till slut en dag vågar bjuda ut henne.

Bröllop

De har bestämt sig för ett enkelt bröllop på sensommaren 1921. Gunnar har återvänt till Mönsterås när Anna kontaktar honom. Han tror inte sina öron. Skojar hon med honom? Gifta sig på herrgården? Anna skrattar åt hans förvirring och försäkrar honom att hon inte skojar. Baronen är förvisso vänlig och frikostig, men han har en god anledning till sitt förslag.

Anna Adelswärd (senare Sparre) var femton år gammal när bröllopet mellan Anna och Gunnar ägde rum: ”Nästa fest var Anna Eks bröllop med trädgårdsmästare Karlsson, en av de många eleverna på trädgårdsskolan. De elever som arbetade närmast huset bjöds alltid på elvakaffe i köket, vilket resulterade i många äktenskap.”

Efter giftermålet bosatte sig paret i Mönsterås där dottern Anna-Greta föds i juli 1923. Men Anna trivs inte i de småländska skogarna och i oktober 1923 flyttar den lilla familjen tillbaka till Åtvidaberg.  Adressen blir trädgårdsmästarbostaden i Slevringe. År 1927 föds sonen Olof.

Här har familjen Karlsson förmodligen fått besök av Annas syster med man och barn. Anna-Greta är den lilla flickan i förgrunden. Olof sitter på trappan tillsammans med Anna. Foto: Johan Thorin 1928.

År 1932 lämnar familjen återigen Östergötland för Småland och bosätter sig i Voxtorp. Men utflykten från Åtvidaberg blir inte lång den här gången heller. Redan år 1935 är familjen tillbaka i trädgårdsmästarbostaden i Slevringe. Gunnar arbetar alltjämt som trädgårdsmästare men får nu utvidgat uppdrag som chaufför till bland annat Louise Adelswärd som nu blivit änka och bosatt sig i Slevringe.

Foto: privat

Gunnars hus och Lindelund

Alice Gunnarsson tittar på de svartvita fotografierna på bröllopsparet, mannen i chaufförsuniform, kvinnan med det stärkta förklädet i gruppen av tjänstefolk och slutligen familjen vid huset.

Foto: privat

”Jovisst är det Anna och Gunnar, min mans föräldrar.” Hennes röst får en sorgsen klang när hon berättar att Olof gick bort för några år sedan. ”En mer godhjärtad man stod inte att finna.” Alice betraktar den unge pojken på familjebilden. Slevringe, trädgårdsmästarbostaden, och senare ”Gunnarshuset”.

Gunnar, Anna-Greta, Olof och Anna. Foto: privat

Två generationer Gunnar kom att bo här. Efter Gunnar Karlsson flyttade Gunnar och Eva Andersson in i huset. Även denne den andre Gunnar arbetade som chaufför och som en ovärderlig allt-i-allo. När Gunnar och Eva gick i pension upplät Johan och Viveka huset som sommarbostad till Vivekas föräldrar. Och det var nu, med paret Lindegren och husets vackra plats i den lummiga omgivningen, som huset kom att kallas Lindelund.

Foto: privat

”Var det verkligen så att Annas och Gunnars bröllop hölls på Adelsnäs?”

Alice nickar bestämt. ”Ja, så har jag fått det berättat för mig. Det skulle komma en stor bröllopsfest efter detta och mina svärföräldrars giftermål blev ett tillfälle till repetition.”

Med säkerhet kan vi förstås inte veta, men helt otroligt låter det inte. Nästa bröllop på Adelsnäs ägde rum först två år senare, men det var en viktig tilldragelse. I Theodors och Louises förstfödda gifte sig då.

”Vet du”, avslutar Alice, ”att det var min svärfar Gunnar som planterade lindarna som pryder bildar allé vid grusvägen mot Slevringe.” Idag är de lindarna stora och ståtliga och bildar ett grönskande båge över vägen som leder mot Slevringe och Lindelund.

Berättelsen om Lindelund bygger på kyrkoboksmaterial samt intervjuer med Alice Gunnarsson och Johan och Viveka Adelswärd.

Dela gärna det här inlägget

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *