Nedre Holm

En liten grusväg. En liten grusväg som sträcker ut sig mellan gröna hagar, midsommarblomster och betande kor. Större stenar som gör att vagnen kränger. En lång svans av grusdamm följer ekipaget. En liten grusväg som motvilligt ger sig till känna bland höga drivor av snö, träd uppklädda i stela vinterskrud och skrämda hjortar. Små moln skapas av luften som andas ut. Släden åker på glid, knarrar lätt och rätar sedan upp sig. Samma grusväg. Olika förutsättningar. Om sommaren går det fort att ta sig ut till gården, på vintern betydligt längre. Men samma grusväg som böljar sig genom ett landskap av hagar, ängar och åkrar. Ett landskap som idag är betydligt mer avbefolkat och där skogen blivit gårdens närmaste granne. Samma grusväg som en gång ledde Greta, Stina, Erik och Valdemar rätt leder idag Jakob och Tyra. Samma grusväg, olika förutsättningar.

Om hus kunde tala. Vad skulle vi få veta då? Om ett förr när det fanns flera hus, flera människor och djur omkring det. Var det bättre förr? Mer trångbott förstås, flera sjukdomar som härjade och ett betydligt mer arbetsamt liv. Vi kan bara föreställa oss hur det var att ploga den lilla grusvägen. Under snörika dagar måste vägens början ha hunnit snöa igen innan man nått dess slut. Men det måste också ha varit mer livfullt än idag. Förstås. Där vi idag kan gå och inte se en kotte måste det då, om inte kryllat av människor, ha varit betydligt fler att stanna och säga God dag till, umgås med och skratta med och åt. Det man lätt glömmer när man betraktar det förflutna via svart-vita foton och ser de allvarliga ansiktena är att det var människor som tänkte och kände som vi. Som hade hjärtesorg, oroade sig för sina barn, såg fram mot julafton, var arga på sin mamma, undrade vad som var meningen med livet, längtade efter sommarlovet, önskade att det var fanns fler timmar på dygnet, var fly förbannade på sin överordnade och tyckte att grannen kunde sköta sin trädgård lite bättre. Som vi. De har gått den där grusvägen fram, sommar som vinter och suttit på trappan till huset och undrat vad som ska hända imorgon.

20150604_091720

Nedre Holm var en gård inom Adelsnäs fideikommiss. En relativt stor gård. Vid sekelskiftet 1900 tog Karl Gustaf Svensson över arrendet av gården. Elva år senare gifte han sig med Anna Amanda Edmundsson och året därpå föddes deras första barn, Greta. Karl och Anna får efter några år ytterligare en dotter, Valborg, och så småningom sönerna Erik och Valdemar. Drängar och pigor kom och gick på gården på drängars och pigors vis, där det vanliga var att börja en ny tjänst i oktober månad varje eller vartannat år. År 1928, när kortet är taget, är det drängarna Kurt Winqvist och Anders Johansson som arbetar i Nedre Holm.

Nedre-Holm---Bostadshus-och-bod

Stora bostadshuset Nedre Holm

Idag finns det mindre boningshuset, ladugården och hälften av ett uthus kvar och fungerar som sommarbostad för familjen Arvidsson och Eklund. Maria Arvidsson är uppvuxen i Åtvidaberg men hade aldrig hade satt sin fot på markerna runt gården innan Johan och hon år 2002 bestämde sig för att hyra en sommarstuga. ”Det började egentligen med att jag ville ha en skrivarstuga, men då jag precis hade skrivit klart min avhandling ägnade jag istället första sommaren till att måla lister och lyssna på P1:s ’Sommar’. Det var fantastiskt skönt”. Nu har Nedre Holm varit ett kärt komplement till bostaden i Linköping i hela tretton år. OchIMG_4663 det är fortfarande ingen skrivarstuga utan en sommarstuga för hela familjen som, förutom Maria och Johan, består av Jakob 12 år, Tyra 9 år och katten Otis 1,5 år. Alla trivs de bra här och Otis har funnit sig väl till rätta på sina nya jaktmarker. Han kommer och går på katters vis, företrädesvis genom det lilla fönstret på toaletten som har blivit hans alldeles egna entré. Alla är de eniga om att det är skönt att komma ut till Nedre Holm. Kontrasten mot staden Linköping är stor. Här ute råder tystnad och lugn och ro. Dock börjar barnen komma upp i åldrar där det kan kännas lite långsamt att vara ute i stugan. Men fina sommardagar åker familjen gärna in till Åtvidaberg och tillbringar dagarna vid Bysjöbadet. Och inom kort ska de, berättar Johan, göra en träningshall ute i tora ladan. Då kan de spela innebandy och basket där. ”Och boxas”, lägger Jakob och Tyra till.

otis

Otis har funnit sig väl tillrätta inomhus också.

Även boningshuset som sådant har krävt en hel del arbete. Johan och Maria har, tillsammans med Marias pappa, lagt mycket tid på att måla, tapetsera, riva bort gamla plastmattor och slipa golv. Huset som är byggt 1786 eller 1789 användes som permanentbostad fram till år 1989. Då flyttade Karl och Annas äldsta dotter Greta från sitt Nedre Holm. Även om hon lämnade en gård som inte riktigt såg ut som den när hon växte upp. I själva verket föddes Greta en decembernatt år 1912 i det stora huset, huvudbyggnaden, som låg till höger i backen om man kommer från Bestorphållet. Dagens boningshus brukades förr som arbetarboställe. Då fanns det även en timrad bod och ett höns- och svinhus. Den bod finns kvar invid familjen Arvidssons/Eklunds sommarstuga idag var på den tiden dubbelt så stor och rymde även en matkällare.

Nedre-Holm---Gården-från-inkörsvägen

I förgrunden huvudbyggnaden och den timrade boden. I bakgrunden dagens Nedre Holm, tillika sommarstuga och uthus.

IMG_1634

Dagens vardagsrum

IMG_1640

IMG_1651

Köket

IMG_1639

IMG_1646

Jakobs och Tyras sovrum. Tyra sitter på golvet. Maria rättar till sängen.

IMG_1648

Jakob

Karl och Anna, Gretas föräldrar, arrenderade således Nedre Holm med sina 42 hektar från år 1900 och drev här ett tämligen stort jordbruk. Greta gifte sig en julidag år 1932 med jordbruksarbetaren Axel Lindblom. De flyttade in i det mindre bostadshuset och fick tillsammans två barn, dottern Eva och sonen Karl-Axel. ”Jag är född där. I kökssoffan”, berättar Kalle när vi ses. Han blir 83 år i sommar. Jag räcker honom ett litet svartvitt foto som Maria fått till skänks och som visar det gamla, numera rivna, huset i bakgrunden. I förgrunden fyra barn på en hästskjuts.

Nedre-Holm_marias

”Det är morfar som håller i tömmarna” säger Kalle. Morfar Karl som lite generat drar upp axlarna, men brett leende låter sig avfotograferas. Han är pojken som har sparkat av sig träskorna för att kunna ställa sig kuskbocken. Man kan tänka oss att någon vuxen talat om att han inte får stå i smutsiga träskor på det fina lädret. De nästan vita raggsockorna lyser upp kortet. På kärran syns några mjölkkannor. Kalle minns hur han själv ofta fick följa med sin far till mejeriet med mjölk från de 20 korna och på hemvägen tog med posten. ”Vi hade en häst som var lite finare än de andra kraftfulla arbetarhästarna, som vi använde när vi skulle in till Åtvidaberg.” På gården fanns förutom korna och de nio hästarna även höns och grisar. Där det nu är skog, minns Kalle, fanns då ängar, hagar och brukad jord. Då kunde man se till Hultet och Följsätter, inget skymde sikten förutom några enstaka praktfulla ekar. År 1935, tre år efter att hans föräldrar hade gift sig och de flyttat in i det mindre av husen,  moderniserades det. Centralvärme drogs in i och en kökspanna installerades. Samma panna som idag värmer Maria, Johan och barnen under kalla vår- och höstdagar.

IMG_1637

Träpanelen målades om i en modern ljusgrön färg och dörrarna fick ådermålningar utförda av Andersson som gick runt och målades och tapetserade på gårdarna.

Axel, Kalles far, gick bort år 1970. Dessförinnan hade Nedre Holm sålts på auktion och det stora boningshuset hade rivits. Greta stannade kvar som hyresgäst i det lilla boningshuset. ”Jag drog in vatten till mamma när pappa blev sjuk” berättar Kalle. ”Dessförinnan var man tvungen att ta med två hinkar vatten från ladugården.” Kalle skrattar vid tanken. ”Det var tider det” säger han och skakar på huvudet. Han minns även hur de på Nedre Holm förr i tiden, vår och höst, bjöd in till kafferep med tretton sorters kakor. Då kom det folk från både närliggande hus som Snatra, Hultet, Bestorp, Följsätter och Övre Holm till lite mer långväga. ”Svenssons från Garpan till exempel. Jag kommer ihåg Ernst så väl. Snällare karl får man leta efter.” (läs tidigare fördjupning om Garpan)

”Titta här”, säger Maria när vi står i hallen och det är dags för mig att åka. Hon öppnar dörren till vinden och tar några steg uppför trappan. ”Ser du marmoreringen på väggarna?

IMG_vägg1

vägg_2

En god vän som är duktig på gamla hus har berättat att man gjorde sådana marmoreringar förr. Förmodligen är det här den ursprungliga väggstommen.” Kalle tittar på korten på de marmorerade väggarna. ”De minns jag. De fanns där från början. Och jag har även hört att de nu har en toalett där mamma hade sitt skafferi!” Kalle Lindblom skrattar godmodigt och verkar till slut förstå att jag menar allvar när jag säger att jag är helt säker på att Maria, Johan, Jakob och Tyra skulle uppskatta om han ville komma på besök till Nedre Holm.

kalle

Kalle Lindblom

IMG_1656

Johan, Maria och Tyra

IMG_1657

Förutom intervjuer med familjen Arvidsson/Eklund och Kalle Lindblom baseras texten på information från kyrkböcker. Foton på Nedre Holm 1928 är tagna av Johan E Thorin. Det svartvita fotot på barnen i kärran är privat.

Följ gärna bloggen ”Stort och Smått” via facebook

 

 

Dela gärna det här inlägget

2 reaktioner på ”Nedre Holm

  1. Tänk om det kunde bli en bok av allt du har tagit fram om Åtvidaberg med omnejd,alla foton och alla kommentarer som är skrivna till fotona.Det skulle bli en rykande åtgång.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *