På besök hos Gösta Friström

I ur och skur, oavsett väderlek och avstånd så var Gösta alltid på plats kl. 7 för att påbörja sitt arbete i skogen. Det låter kanske inte så anmärkningsvärt, men tilläggas bör att Gösta inte ägde en bil utan åkte moped samt att han bodde en bit in i skogen. Man kan bara föreställa sig hur det ibland måste ha varit när han skulle ta sig från sitt hem till en skog en bra bit bort i meterhög snö eller isande kyla. Om jag skulle uppmanas gestalta arbetsamhet, plikttrogenhet och outtröttlighet med en person och ett ansikte så skulle jag välja Gösta Friström. Gösta som idag är 73 år och bor kvar i samma egenägda torp där han en gång växte upp.

Göstas far, Henning Friström, arbetade även han som skogsarbetare i hela sitt liv. Tillsammans med sin far, Göstas farfar, August Fabian Friström, och sin systerson Uno köpte han år 1939 torpet som Gösta bor i idag. I granntorpet bodde en äldre man samt hans dotter Hildur. Henning hade lärt känna Hildur strax innan och hon var nog, gissar Gösta, en stark anledning till att Henning ville köpa det lilla torpet. Och mycket riktigt, tycke hade uppstått och den 23 juni 1942 gifte sig så Henning och Hildur och i augusti samma år föddes Gösta.  När Hildurs far gick bort år 1943 tog Henning över skötseln av båda torpen. Gösta följde tidigt med sin pappa ut i skogen och som 16-åring började han själv arbeta som skogsarbetare. Större delen av  sitt yrkesverksamma liv har han arbetat för Baroniet i Åtvidaberg.

morfar

Göstas farfar

familjen

Göstas mor, far, syster och så Gösta själv

På vägen till Göstas hem passerar jag skog som Gösta planterade år 1967. Gösta ler vid tanken på att han ska få uppleva när den skogen avverkas. Även om jag inte kan så väldigt mycket om skog och skogsvård så är det fascinerande att lyssna på Gösta och inse hur mycket han har varit med om. Han har träffat i stort sett alla de gamla skogvaktarna som fanns med i min berättelse om Tallbacken. Och han har varit med om mekaniseringen av skogsbruket.

gösta

”Du förstår”, säger han, ”hästköret försvann omkring 1964-65. Så jag har till och med varit med under hästepoken!” Däremot var han inte med under den tid träd höggs för hand. ”Farsan köpte den första motorsågen 1956.”

Men numera är han pensionär och, liksom fallet är med många andra pensionärer, förstår han inte hur han tidigare hann med att arbeta för andra än sig själv. En vanlig dag i Göstas liv börjar med att väckarklockan ringer klockan halv 5. ”Fast jag brukar vakna halv 4 och ligga och dra mig lite.” Det första han gör när han har klivit ur sängen är att elda i kaminen.  I torpet finns vatten och ström indraget, men element och toalett saknas.

”Men det var värre förr, när jag jobbade och det var vinterväder. Då var det kallt här hemma när jag kom hem.”

När kaminen är igång och värmen sprider sig dricker han en kopp te och äter en bulle innan han går ut till djuren i ladugården. Fyra kor och tre halvårsgamla kvigor väntar på att han ske ge dem mat, mocka och ge dem den dagliga ryktningen. En timme senare är allting klart och Gösta kan gå in för att äta frukost och ringa sin syster.

kossa

”Jag ringer henne två gånger om dagen, efter att jag har varit ute i ladugården. Det är en rutin vi har.”

En viktig rutin då det inte är ofarligt att vara ensam i arbetet med djuren. För något år sedan fick han en rejäl spark på axeln av den tjur som då stod i ladugården.

”Men det var ingen fara”, försäkrar Gösta ”jag har inte ont nu.”

Fram till 12 arbetar han i skogen. Nu är det till exempel markberedning som upptar dagarna. Efter middagen brukar han somna till i fåtöljen en kvart. Sedan finns det alltid saker att ta tag i hemmavid, såsom att hugga och plocka in ved. Vid halv 3 cyklar han ut till postlådan som är placerad vid vägen för att hämta tidningen. En kopp kaffe och en stunds tidningsläsning hinner han med innan det är dags att gå ut till djuren igen. Vanligtvis försöker han hinna ringa systern innan Rapport börjar kl. sex. Om det är ”Bonde söker fru” eller ”Farmen” senare på kvällen ser han gärna det.

”Det ska ju föreställa lite gammaldags lantbruk i Farmen. Det är det förstås inte är, men det är kul att se på i vilket fall.”

Och om det är någon som vet vad han talar om när det gäller lantbruket förr så är det Gösta. En traktor har han till sin hjälp, men i övrigt driver han sitt lantbruk manuellt på ett sätt man gjorde förr. Förutom perioder under lumpen och ett och annat repmöte har han varit sitt hem och skogen trogen. Han minns stormen som härjade i Sverige 1969.

”Jag hade repmöte i Närstad när stormen kom. En tall slog ner precis framför oss och lite senare brakade en ner rakt på tolkningslinan. Det var tur att vi inte hade hunnit upp cyklarna.” (tolkning = ett tiotal man på varsin cykel får draghjälp av traktor).

Gösta kränger på sig tröjan. Vi ska gå ut till ladugården för att titta på hans fina djur. Jag ser att armen där han fått sparken inte riktigt hänger med. Men det verkar inte bekymra Gösta. Efter att ha gett katterna som väntar på farstukvisten mat och mjölk går han med raska steg mot ladugården.

Följ gärna bloggen via dess facebooksida

Dela gärna det här inlägget

En reaktion på ”På besök hos Gösta Friström

  1. Kul. Gösta och jag var klasskamrater under ett par år i Centralskolan vid mitten av 50-talet. Jag känner igen honom på fotot tillsammans med föräldrarna.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *