På besök hos Sissi

Att bo i ett nytt land, under samma tak som en annan person och bli mor var givetvis tillräckligt omvälvande. Men att hon skulle ägna sig åt sitt konstnärskap på heltid och ha det som sin profession hade hon aldrig kunnat drömma om.

En liten väg mellan husen, på sina ställen inte bredare än cykelbana. Har jag kört fel? Nej, där är en skylt och jag fortsätter, tar av och parkerar bilen på anvisad plats. Kontakten före mötet har varit så varm och hjärtlig att jag känner mig välkommen redan innan vi setts.

Att gå i trädgården är fantastiskt. I träd, på ett gammalt symaskinsbord, på bänkar och stubbar, ja överallt står, sitter, hänger eller ligger Sissi Stahlis skulpturer. Företrädesvis glada, runda kvinnor och runda, buttra fiskar.

sissi2

”Jag säger ilskna, vilsna fiskar”, skrattar Sissi, ”för att det är så svårt för en utlänning att säga. Och för all del för en svensk också!”

Sissi är född och uppvuxen Hollands huvudstad Amsterdam. Här hade hon sitt hus, arbetade som sekreterare och skulpterade på fritiden. Hon hade bestämt sig för att leva ensam och vara nöjd med det. Men livet, eller kanske snarare en svensk konstnärskollega och väninna, ville radikalt annorlunda och presenterade henne för Per som bodde i Sverige.

De blev ett par direkt och pendlade mellan Sverige och Holland så ofta de kunde. Men det blev slitsamt i längden så till slut sade Sissi upp sig från sitt jobb och flyttade till Per i Skåne. Det var inte ett lätt beslut att lämna allt, familj och vänner, men hon insåg att skulle hon och Per kunna satsa på sitt förhållande och barnet de väntade kunde hon inte ha en fot kvar i det gamla livet. Det hon inte visste då var i vilken omfattning flytten till Sverige skulle komma att förändra hennes liv.

Många talade om för henne hur duktig hon var att skulptera. Skulle hon inte satsa fullt ut och göra det till sitt yrke? Inte minst Per peppade henne att våga satsa på det hon älskade att göra.

”Det fanns inte i min värld att jag ens skulle ställa ut mina skulpturer, än mindre ha det som yrke. Men så jag blev övertalad att vara med på konstrundan. Och vet du, det kom massa folk och de köpte nästan allt jag hade!”

När Bo blev lite större och Sissi förblev arbetslös uppmanade Per henne återigen att sluta leta jobb och satsa på sitt skulpterande. Det skulle få henne att må bra och mådde hon bra skulle resten av familjen må bra. Och nu vågade Sissi äntligen ta steget och satsa fullt ut på sitt konstnärskap.

Några år senare, 2004, kom frågan om de ville ta över Pers föräldrahus i Björsäter. Det kändes inte helt lätt, Sissi hade funnit sig väl till rätta i Skåne och hade sin trogna kundkrets. Men en biltur på de vackra, idylliska vägarna runt Björsäter med ett besök i Östra Ryds lanthandel fick henne att vackla. När hon sedan insåg att hon skulle kunna få en egen ateljé på tomten och till och med en skulpturträdgård var hon såld.

Men skulle grannarna gå med på att de hade skulpturer i trädgården? Sissi ringde på hos närmaste grannen Marie och berättade om sina planer. Marie hummade tveksamt. Sissi berättade att skulpturerna hon skapade föreställde runda, lättklädda kvinnor. Hummandet blev än mer skeptiskt. När Sissi slutligen visade foton på konstverken sprack Maries ansikte upp i stort leende och hummandet ersattes av ett JA!

sissi1

Och just på det sättet är det. Sissis runda, härliga och glada damer får människor att le. Så var det även när man skulle sälja in förslaget att ett av Sissis konstverk skulle pryda en av Åtvidabergs infarter. Vad skulle de på kommunen tycka? Sissi var orolig, kommunens stadsarkitekt lugnade henne med att det skulle lösa sig bara de fick se konstverket, som hade fått namnet Trudy. Och så blev det. Idel leenden och nickningar och idag pryder den fem meter höga damen, ett konstverk som Sissi gjort i samarbete med Rodeco, vår södra infart. Iklädd baddräkt och badmössa, med den röda cykeln parkerad bredvid sig, gör hon sig redo att svinga sig rakt ned i den väntande poolen. Jag gillar att poolen och cykeln är alldeles för små att rymma och bära henne. Och jag gillar att hon stolt och glad står där på brofundamentet utan att låta sig besväras av alla trafikanter som tittar och pekar. Inget stoppar en levnadsglad och optimistisk Trudy, det är vad det här konstverket säger mig.

I ateljén i Björsäter kan man köpa sig en alldeles egen Trudy. Eller andra konstverk om man vill det.

”Aldrig hade jag väl kunnat ana att mina Trudys skulle bli så populära, men det är de. Jag gör dem alla lite olika, men mest populär är den tvekande Trudy, hon som inte vet om hon vågar hoppa.”

När jag åker hem tänker jag att de är allt bra lika de två, den tvekande Trudy och Sissi, men åh så glad jag är att Sissi vågade hoppa. Eller med Sissis egna ord:

”Det är så gott att göra det ens hjärta vill!

trudy

Följ gärna bloggen via facebook

Dela gärna det här inlägget

2 reaktioner på ”På besök hos Sissi

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *