Sigrid 1/1 1900

Hon lutar pannan mot det kalla kaklet. Hon darrar. Hon tycker sig höra dem. Hon vet att det är inbillning, men det känns så påtagligt, så verkligt. Karl August, hennes man, har inte kommit hem ännu. Han är föreståndare på Kopparverket och har långa dagar. Hon tycker sig höra deras gråt. Kanske håller hon på att bli galen? Man kan säkert bli galen av sorg. Sorgen över att ha förlorat tre barn. Det är inte ovanligt att förlora barn i späd ålder. Sjukdomar och olyckor rycker dem lätt från jordelivet. Men inte desto mindre outhärdligt. Det första dog innan det var fött, för sex år sedan. Två år senare, 1905, förlorade de sin sju månader gamla Karl Olof Dag. Året därpå tog engelska sjukan åtta månader gamla Karl Alf Torsten. Det känns som om hon ska kvävas. Hon måste få luft. Tor reser sig och viftar ivrigt på svansen när hon famlar efter sina skor och går mot ytterdörren. Besviket tittar hunden efter sin matte när hon försvinner ut genom dörren utan att ge honom så mycket som en blick. Han suckar tungt och lägger sig modstulet på sin plats i hallen igen. Sigrid Ingeborg Jönsson kommer inte hem igen. Hon hittas drunknad den 17 mars 1909. I kyrkböckerna noterar prästen att det förblir en gåta huruvida dödsfallet skett i våda av tillfällig sinnesförvirring eller med berått mod.

Ni känner kanske igen berättelsen? Den fanns med i mitt blogginlägg om Parkvillan, huset som ligger på dagens Sjukhusgata. En dryg månad tidigare hade jag stött på Sigrid för första gången. Jag skulle skriva en text om gamla Sjukstugan i Åtvidaberg och gick av den anledningen igenom gamla sjukhusjournaler från sjukstugans tid och död- och begravningsboken för Åtvids socken. Det var i de sistnämnda jag hittade pojken Rudelius. Och även om det inte hörde till ovanligheterna att barn dog under den här tiden så blev jag tagen när jag insåg att det rörde sig om en sju månader gammal bebis. Och det slog mig att ingen, oavsett ställning – fadern var föreståndare på Kopparverket, undkom tragik och för tidig död. När jag sedan tittade vidare i kyrkböckerna uppdagades hela historien. De hade förlorat ett barn två år tidigare, dock ofött, och de skulle komma att förlora ett ytterligare barn drygt ett år senare. Och så till sist. Prästens notering om Sigrids eget dödsfall.

Carl A. Rudelius vid trappan. Hunden Tor. På trappan står hans första hustru Sigrid, död mars 1909. I trädgårdsmöbeln sitter släktingar_1908

Familjen Rudelius med gästande sällskap vid trappan till Parkvillan. Längst upp på trappan står Sigrid och framför henne står Karl August och hunden Tor.

Så för två veckor sedan får jag ett meddelande på min facebook. Från Anna som bor i Parkvillan idag. Hon och labradorvalpen Fancy har hittat något. På gruset framför huset. Under helgen hade Anna och hennes man grävt bort gräset framför fönstret på framsidan för att där ställa en parkbänk. Där i jorden börjar Fancy på hundars vis gräva och riva. Gruset skvätter och hon lämnar efter sig en liten grop innan hon far vidare i trädgården. Anna pratar i telefon och petar lite tankspridd i gruset, vill täppa till Fancys lilla grop. Då ser hon plötsligt något som fångar hennes intresse. Det glimmar till. Hon böjer sig ned och plockar upp det lilla föremålet. Anna skriver:

”Idag dök det upp en liten skatt i min trädgård! En fingerborg i silver (stämplar i) i gruset framför vårt hus. Det finns en ingravering. Det jag ser är: ’grid 1/1 1900’”.

Sigrid! Det måste vara Sigrids fingerborg. Men jisses, är det möjligt? När vi (Anna, jag och Roy) har tittat på fingerborgen vars översida förmodligen var tillverkad i emalj och därmed rostat så kan vi konstatera att det står ”Sigrid 1/1 1900.” Av fingerborgens stämplar kan vi se att den tillverkades år 1899 av silversmed verksam i Stockholm. Självklart blir man tagen av fyndet. Varför har den hamnat där och hur länge har den legat där i marken? Var det Sigrid själv som tappade den eller eventuellt grävde ner den? Eller någon annan? Hade hon fått fingerborgen i gåva av sin man och varför just det datumet? Jag vet inte om vi någonsin kan få svar. Det känns besynnerligt att fingerborgen dök upp i samma veva som jag började intressera mig för Sigrids öde. Som om jag knackat på en dörr och hon svarar. Jag hoppas kunna glänta lite mer på den dörren! Vill ni håller jag er självklart uppdaterade om eventuella fynd.

roy-gransar

Roy granskar

fingerborg

fancy-och-anna

Fancy och Anna vid fyndplatsen. Jag hoppas att Fancy gör gemensam sak med mig och fortsätter leta!

Följ gärna bloggen via dess facebooksida ”Stort, smått och lite däremellan”

 

Dela gärna det här inlägget

9 reaktioner på ”Sigrid 1/1 1900

  1. Det är så kul och intressant att läsa dina berättelser från Åtvid! Det känns som om jag är mitt i berättelsen fastän jag lämnade Åtvid för snart tjugo år sen. Väntar med spänning på att få höra mer om Sigrid ……eller nån annan/annat.
    Tack!

  2. Så spännande, intressant, tragiskt förstås – men så bra (be)skrivet! ☺
    Ser fram emot att få läsa mer…

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *