Sigrid

Det började med gamla sjukstugan, fortsatte med ett hus och fyndet av en fingerborg. En fingerborg av silver med ett ingraverat namn och datum. En gåva till en älskad person på den första dagen av det nya århundradet. Ett århundrande som kanske skulle vara början på något nytt.

Jag funderade mycket på Sigrid och hennes öde innan fingerborgen dök upp. Fyndet var som en liten vinkning tillbaka. Och även om det kändes som om vägen tog slut där har jag letat efter en fortsättning. Varför kan man undra. Ja, varför frågar jag mig själv. Varför detta intresse för Sigrid, en kvinna som levde för så länge sedan och gick ett för den tiden ett inte helt unik öde till mötes – hon förlorade barn i späd ålder och dog själv ung. Svaret på frågan är enkel: vi har inga problem att lyfta personer, företrädesvis män, som vi anser har gjort något märkvärdigt, viktigt eller betydelsefullt. Gällande dessa personer finns det vanligtvis ett rikt källmaterial. Även om Sigrid var gift med kopparföreståndare Rudelius så representerar hon den vanliga människan. Och inte minst är hon kvinna. Hennes historia är lika viktig som någon annans.

Ska jag finna någon information om Sigrid eller för all del andra ”vanliga” människor får jag jobba. Och det utmanas jag av. Det blir ett kittlande detektivarbete. Jag vill hitta det som finns att hitta. Även om det dessvärre inte finns något som kan beskriva hennes liv, hennes vardag och hur det var att leva då. Men när jag hittat det som att finns att hitta kan jag sätta punkt. Eftersom källorna är så knappa uppstår ett automatiskt behov av att fylla ut luckorna med antaganden kring vad som kan ha hänt. Det är okej, tycker jag, bara man är medveten om när fakta tar slut och spekulation börjar. Slutligen; för mig är det viktigt att få skriva och dela med mig och samtidigt visa respekt och vördnad för de personer jag skriver om. För Sigrid, för alla.

Sigrid föddes i Stoby i Skåne. Hon hade en två år äldre syster Hilda. Flickornas mor hette Juliana Martina Åberg. Pappan, Olof Jönsson, var stationsinspektör vid Hässleholms station där familjen bodde. Det var förmodligen här i Skåne som Sigrid träffade Carl Rudelius, som var hemmahörande i Lund. Eller så kan Carl först ha varit bekant med Anders Dahlqvist, Hildas man. I vilket fall träffades Sigrid och Carl och gifte sig 1893. Paret flyttar till Åtvidaberg och Parkvillan. Resten av historien känner vi till.

Nu vet jag hur Sigrid såg ut. Jag har hittat foton på henne. Jag vet nu att sällskapet vid trappan till Parkvillan på fotot som jag har publicerat tidigare med största sannolikhet är Sigrids syster Hilda, Hildas man Anders, deras fyra barn samt Sigrids och Hildas mor.

7836_Fru-Rudelius-9-maj-1909-repr

Rudelius Sigrid f Jönsson 1903 1

Enligt den tidens värderingar skulle Sigrid vara den goda modern, öm, kärleksfull och omhändertagande, den person som skulle skapa och organisera det goda, trygga hemmet och som skulle stötta sin man i hans arbete. I hennes ögon kanske hon misslyckades med detta, i och med sönernas död. Hon fick inte bara brottas med sorgen utan även med vad hon kan ha sett som eget tillkortakommande. Mycket tyder på att hon var mycket tyngd över att det inte blev som hon önskade och att hon sörjde sina förlorade barn djupt. Denna sorg delade hon förstås med sin man.

Vi hittade en fingerborg. Den finns inte med i bouppteckningen efter Sigrid, så det tyder på att hon själv förlorade den på något sätt. Den måste ha fattats henne. Hon var duktig på sömnad. Jag har sett hennes broderade handdukar och servetter.

brodyr

Jag kan inte tänka mig att jag kommer att få någon klarhet i hur hennes liv gestaltade sig och huruvida hon halkade i vattnet den 17 mars 1909 eller medvetet valde att lämna livet. Men jag vet att hon blev begravd på gamla kyrkogården, jämte sina båda söner. På stenen har deras namn sedan länge suddats ut. Jag är glad att jag hittade Sigrid och jag är glad att jag hittade hennes sten. Det känns viktigt, det känns som om det betyder något. Jag gjorde det till min uppgift att tillse att hon inte helt suddats ut ur historien . I helgen ska jag tända ett ljus för Sigrid, Dag och Torsten.

Inlägget bygger på kyrkoboksmaterial, samtal med Roy på Brukskultur samt intervju med ett barnbarn till Carl Rudelius. Foton på Sigrid: Johan E Thorin

Följ gärna bloggen via dess facebooksida

Tidigare inlägg om Sigrid hittar du här:

Sigrid 1/1 1909

Parkvillan

 

Dela gärna det här inlägget

2 reaktioner på ”Sigrid

  1. Vilken sorglig historia! Intressant att följa din historia, det var en vacker kvinna, så fint att du givit oss berättelsen.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *