Slättsveden

Hagsäter den 9 januari 1930

Ett starkt vitt sken tränger sig genom hans slutna ögonlock. Yrvaket blinkande undrar han vem som ställt en cykel utanför sovrumsfönstret och riktat ljuskäglan rakt mot honom. Vanligtvis värjer han sig för att sätta ned sina sängvarma fötter på de kalla golvtiljorna, men nu kastar han undan sängtäcket och tar de få stegen mot fönstret. Förvirrat tittar han sedan på armbandsuret. 4.40. Några minuter senare ser vi Valdemar Gustafsson rusa ut i den kalla januarimorgonen. Hans rock är halvknäppt. Han tar sikte mot sjön. Han chockas av ljudet. Dånet är öronbedövande. Precis så här måste en orkan låta.

När landsfiskalen i Bankekinds distrikt, Karl Karlsson, kommer till Hagsäter dagen därpå har torpet brunnit ned till grunden. Endast murstocken står kvar. Hans bedömning är att branden måste ha uppkommit till följd av att glödande kol fallit ur eldstaden under natten. Men då en person har omkommit måste kriminalpolis kallas till platsen och redan samma dag infinner sig August B. Zaar från Linköping. Och han är av en annan mening. Efter att ha undersökt platsen och hållit förhör med en rad vittnen slår han fast att 74-åriga Albert Svensson bragts om livet. Och det förmodade mordvapnet är en yxa av gammaldags snitt.

Hagsäter år 1930

Torpet Slättsveden och den unge Viktor

Mordet på vedhuggaren Albert är det stora diskussionsämnet i såväl Mormorsgruvan som i Åtvidaberg. Vem kan ha velat den gamle mannen illa? En ensling som höll sig för sig själv och aldrig gjorde någon förnär. Tvärtom omtyckt av alla och envar.

Inte långt från Hagsäter, på Slättfalls ägor i Mormorsgruvan, ligger torpet Slättsveden. Under 1800-talet har det lilla torpet bebotts av flera generationer Bergman. Men då den tredje familjen i början av 1900-talet flyttar till Grebo får Slättsveden välkomna en ny familj. Det är Oskar och Klara Ekström samt deras fjortonårige son, Viktor. Viktor som året innan första världskriget bryter ut tar mönstring på Vaxholms kustartilleri i Stockholm. Med sina nitton år är han vuxen och kan göra som han vill. Hans föräldrar påminner sig dagligen om det. Men ändå, han är deras ende barn och han ska bege sig så ofantligt långt hemifrån under sådan orolig tid. Måtte inget hända honom. Ett brinnande krig bryter ut och värnplikten förlängs. Vem vet vad som väntar Viktor nu? De gruvar sig, men oroskänslorna blandas också med stolthet. För familj och grannar kan de berätta att deras Viktor blivit korpral, att han hjälper till att försvara fäderneslandet.

De ska aldrig glömma den råkalla septemberdagen fyra år 1917 när han kom hem till dem för sista gången. Deras friska, rödblommiga och levnadsglada pojke var avmagrad och blek. De kved när de såg in hans en gång så glada och vackert blå ögon. Nu är de rödsprängda och svullna. Men värst av allt är den svåra hostan och de blodiga uppkastningarna som med tiden blir allt värre. När kriget tog slut i november 1918 hade de begravt sin Viktor. Deras rädsla hade varit kriget, men egentligen visste de bättre. Soldater levde tätt ihop och var nära varandra hela tiden. Sjukdomar spreds som en löpeld. Viktor dog till följd av tuberkulos.

Slättsveden år 1928. Foto: Johan E. Thorin

Ekonomiska bekymmer och vrede

Samma år som Viktor dör och första världskriget äntligen är slut får sjuttonårige Sune Einar Ahlberg sin första dom. Sex månaders straffarbete för inbrott på stationshuset i Sturefors där hans far August Ahlberg är stationsföreståndare. Denne Sune som förlorar sin mor när han är fem år och som liten är lättskrämd, mörkrädd och ofta drömmer mardrömmar, denne Sune som har fina betyg i skolan men inte tillåts läsa vidare, denne Sune som mot faderns vilja döper och konfirmerar sig, denne Sune som gärna läser Fröding och Lagerlöf och denne Sune som enligt sig själv alltid var ”han som suttit inne”.

Sune utbildar sig till trädgårdsarbetare och under några år i mitten av 1920-talet driver han trädgårdshandeln i Mormorsgruvan dit familjen Ahlberg flyttat. Det är här han träffar Albert Svensson, vedhuggaren, som råkar berätta att han har 4 000 kronor undanstoppat på sin sparbanksbok.

Hösten 1928 flyttar Sune, nu 27 år gammal, till Åtvidaberg för att överta Östantorps handelsträdgård. Men affärerna går knackigt. Trots billiga priser vill åtvidabergarna inte handla blommor av honom. Enligt Sune räds och föraktar de en som har suttit inne.

Det är inte bara affärerna som går honom emot. Han råkar även ut för en olycklig kärleksrelation och hans frustration utvecklas till en vrede och förakt mot mänskligheten. Och mot sig själv. Han umgås med tankar på att ta sitt liv.

Hushållerska på Stenhusgatan

Klara och Oskar Ekström bor kvar i Slättsveden i närmare tio år efter Viktors bortgång. År 1927 drabbas Oskar av samma sjukdom som sonen, lungtuberkulos, och går bort strax därefter. Några månader senare flyttar Klara till Närstad och två år senare till Stenhusgatan i Åtvidaberg där hon får tjänst som hushållerska hos sågarbetaren och änklingen Albin Olsson. Hon är nu 60 år gammal.

Utanför Klaras bostad möter Stenhusgatan Douglasvägen och kanske råkar hon titta ut tidigt på morgonen den 9 januari och ser cyklisten som kommer åkande. Kanske känner hon till och med igen honom? Hon har handlat blommor av honom när hon bodde i Slättsveden. Stinsens Ahlbergs son. Sär det inte Sune han heter, jo men visst är det så. Han har suttit inne säger folk. Konstigt att han är ute och cyklar i samhället nu. Hon hoppar till när vattnet på spisen plötsligt kokar över och alla tankar på Sune, stinsens son är borta.

Sune fryser där han cyklar Stenhusgatan fram. Men den lätta tyngden i innerfickan värmer honom. Han har löst sina problem. Nu kan han betala amorteringen och hans far som gått i borgen för hans lån kommer inte besväras. För sitt inre ser han flammorna girigt sträcka sig mot skyn, i skarp kontrast mot den svarta himlen. Han berömmer sig själv för att han hade sinnesnärvaro nog att tänka på att dölja eventuella spår. Nu återstår att fundera ut hur han ska kunna få ut de 745 kronorna som finns på postsparbanksboken.

Hagsäter och Slättsveden

Mordet på Mormorsgruvan egen Albert väckte uppståndelse. Var man än gick utgjorde det ett stort samtalsämne. Inte undra på det. Jakten på mördaren engagerade även den lokala tidningen som slog upp helsidor och stora rubriker. Det hela utvecklades till en riktig kriminalgåta. Men så småningom fick gåtan sin lösning och gärningsmannen kunde gripas. Inte helt oväntat begick han några ödesdigra misstag.

Resterna av en trädgård och delar av en grund vittnar om att här en gång låg ett litet torp. Ett rött litet torp där Viktor växte upp, där hans mor och far gick och oroade sig när han gav sig iväg till huvudstaden och värnplikten som drog ut på tiden till följd av kriget. Ett torp som såg honom återvända, utmärglad och sjuk.

När Hagsäter, som hörde till Gissebo gård, hade brunnit ned till grunden morgonen den 9 januari 1930 bestämde man snart att ett nytt hus skulle ersätta det gamla. Slättsveden hade stått tomt sedan Klara Ekström flyttade därifrån efter makens död år 1927. Man undersökte saken och jo, det skulle vara möjligt. Slättsveden blir det nya Hagsäter.

Berättelsen bygger på kyrkoboks- och domboksmaterial och samtal med boende och fd boende i Mormorsgruvan. Vill ni höra hela berättelsen om mordet i Gissebo? Kontakta Camilla Smedberg på camilla@camillasmedberg.com

Följ Baroniet Adelswärds fotobok på Facebook

Hagsäter, fd Slättsveden, idag. Foto: Emma Gustafsson

Dela gärna det här inlägget

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *