Sunnebotorget förtjänar upprättelse!

Det är något väldigt sorgligt med platser som ändras radikalt och förlorar sin forna glans och betydelse. Jag minns när jag började läsa på universitetet. Då, i början av 90-talet, fanns det ett fik i hus D. Det var inte bara ett fik, det var husets puls. Här träffades man före, efter och ibland under lektionerna. Här hittade man sina kursare och andra trevliga människor. Fina, gamla D-fiket. Idag är det nedlagt. Nya väggar är uppsatta. På intet sätt kan man ana att här en gång fanns en dynamisk och livlig mötesplats. I ett hörn står idag ett ensamt dokumentskåp. Inte ens den stora entrédörren till biblioteket finns kvar. Allt är öde, tomt, fult och sorgligt. De som läser här idag vet inte hur fantastiskt D-huset var på sin storhetstid.

Platser ändras, människor ändras. Det är oundvikligt, det är det som är utveckling. Jag växte upp i Höghuset ”på andra sidan järnvägen” och jag minns myllret av folk kring re kommersen som ägde rum på gatuplan. Min mamma handlade mat på OA-Livs, som var den stora affären. På lördagar köpte jag godis på Tobak. Hade jag någon 25-öring kvar kunde jag under veckan springa ner till Favör (som låg i själva Höghuset) och handla i deras automat. Bredvid Favör fanns bilhandlaren och alla hans välpolerade, fina bilar. Jag ryser vid tanken på att jag och mina kompisar försökte pricka bilarna med saft när vi satt och fikade på mormors balkong.

sunnebotorget2

Höghussidan som vetter mot Sunneborget. Här fanns Favör och bilhandlaren

baksidan

På bänkarna satt farbröder och utbytte viktigheter. Överallt var det liv och rörelse. Som jag minns det. Höghuset var ett livfullt hus med många lekande barn som for genom tvättstugan och källaren för att ta sig till stora stenen på baksidan. Skogen genljöd av skratt och rop när den röda rosen jagade den vita. På den tiden när många kvinnor var hemmafruar och barnen gick hem efter skolan kunde en sådan liten stadsdel finnas inom ramen för en liten ort. Nu är allt av naturliga orsaker centraliserat. Nu är skogen bakom Höghuset igenvuxen och öde. Inga barn står och kastar boll på husväggen, inga mammor med papiljotter i håret sitter och pratar, stickar och dricker kaffe vid husets framsida.

Jag vet, det är barndomsminnen och de är speciella. Man blir lätt nostalgisk. Jag brukar tänka på alla stackars äldre som måste sakna så många platser. Så mycket förlorad värld. Förhoppningsvis kompenserad av mycken vunnen värld. Och jag är väl tillräckligt gammal för att önska att Sunnebotorget kunde få upprättelse! Jag vill ha tillbaka mitt sprudlande, glada och roliga barndomstorg. Och jag är tillräckligt gammal för att inse att den världen är för evigt borta. Nu är det annat som gäller. Så jag får istället glädja mig åt att en gång ha levt vid ett torg, i ett höghus, i en egen liten värld på andra sidan järnvägen.

Följ gärna bloggen via dess facebooksida som du hittar här

Vill du läsa mer om Sunnebotorget? Läs ”Ett hus för lek”

Dela gärna det här inlägget

2 reaktioner på ”Sunnebotorget förtjänar upprättelse!

  1. Precis så var det.Kommer även ihåg skogen bakom Höjdvägen som var en stor lekplats,Mattställningen vid Sunnebototget 2 var ett hängställe.Ja minnena är många o fina .Kul att du skriver om dem Camilla

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *