Trantorp

Att få sova i en koja i köket

Förväntansfulla kryper de in i kojan. Tänk att de ska få sova här! Och det är inte ens deras eget förslag, de skulle inte ha kommit på tanken, utan pappas. Snälla pappa Konrad som brukar ta med dem på julotta i stora kyrkan tidigt på julaftons morgon. Hon ser det framför sig: den fint pyntade och stämningsfulle kyrkan och männen som sitter på ena sidan och kvinnorna på den andra. Hon och hennes systrar brukar placerar sig så de kan se honom. För tänk om han skulle åka hem till Trantorp utan dem! Snälla pappa Konrad som allt sedan han trillade ned från ett timmerlass och skadade foten är halt. När hon vill sitta i hans knä brukar han svara: ”Snälla lilla Ingrid, jag kan inte ha dig knät, det värker så dan’t i mitt ben.” Snälla pappa Konrad som brukar ta på sig kragstövlarna för att trampa upp en stig när snön ligger djup så de kan ta sig till skolan i Närstad.

En åldrad Konrad. Foto: privat

Nu har han bäddat åt dem under köksbordet och Ingrid, Gunborg och Birgit fnissar förtjust. I vanliga fall sover de tillsammans i en utdragbar säng i vardagsrummet. Där sover även mamma Ester med de minsta barnen medan pappa och storebror Gunnar sover i köket. Varje morgon samlar mamma ihop alla madrasser och placerar dem i en hög på sin säng som hon sedan täcker med ett vackert vitt överkast.

Förutom sängar, en kakelugn och tre fönster är vardagsrummet möblerat med en byrå, ett skåp som pappa fick på sin 50-årsdag, ett handskuret litet bord på tre ben, en soffa, en skänk och mammas symaskin. Mitt på golvet står ett stort bord med tillhörande stolar. På julafton brukar deras julklappar ligga på det bordet. Så ett kök, ett vardagsrum och en liten farstu med skafferi och en trappa upp till vinden – större är inte deras torp. Tur att en del av hennes äldre syskon har flyttat ut, annars skulle det bli fasligt trångt. Och tur att de vinden där hon och hennes syskon kan sova på sommaren. Där kan de breda ut sig och bäst av allt: där slipper de bädda!

Men i natt ska mamma och pappa av någon anledning sova i vardagsrummet själva och det är inte förrän pappa säger att han ska hämta barnmorskan Maria Andersson som hon förstår varför. Det ska komma en liten! Ett sjunde syskon. Kanske en bror till? Hon har ju bara en, Gunnar, men fem systrar. Hon tycker om dem alla, men det är lite extra busigt med Gunnar. Tänk när han en kall vintermorgon väckte henne och sa att hon skulle klä på sig för de skulle ut och åka segel. Åka segel bestod i att han satt en säck på en spark, en säck som vinden fick fatt i och gav fart till sparken. Hon hade klätt sig snabbt och innan de gick ut i kylan hade hon tagit på sig moster Judith alldeles för stora mössa. De hade åkt över hela Tran och det hade varit så kul så, ja ända tills de skulle ta sig hem hade det varit kul. Det hade blåst så fasligt att de hade tvingats krypa över isen. Judiths mössa hade blåst av hennes huvud, Gunnar, hennes godhjärtade bror, hade krupit tillbaka och hämtat den.

Ett rum på Björkbacken

Fram till en dryg månad sedan klarade hon sig själv i sin lägenhet. Men så trillade hon och bröt sig och behöver allt sedan dess hjälp med det vardagliga. I maj fyller hon 98 år. Hon är sist kvar av de åtta syskonen. Hennes kropp är trött, men hjärnan lika alert som vanlig

 

Mamma Ester med minstingen Bertil i knät, Viola, Ingrid, Gunborg, pappa Konrad och Birgit. Foto: privat

”Du får gärna komma och hälsa på och jag kan berätta mycket om Trantorp – för jag minns allt!”

Och det är verkligen imponerande – till och med namnet på barnmorskan som förlöste hennes lillebror minns hon. Maria Andersson. Barnmorskan bodde i en lägenhet ovanför Missionshuset i Åtvidaberg och det var dit hennes pappa begav sig när det var dags för Ester att föda. Ingrid minns smaken av apelsinen som hennes mor hade skurit upp i klyftor och bjöd henne och hennes systrar på när de kom hem från julottan. Och hon minns hur hennes far drack kaffe på fat med en sockerbit mellan tänderna och hur han hade för vana att tvinna sin mustasch.

Ingrid år 2018

”Pappa arbetade som skogshuggare för Baroniet, men vid sidan om det gjorde han lite allt möjligt såsom man gjorde på den tiden. Han hjälpte till med slakt och klippte hår på folk.” Och på kvällarna i ljuset av oljelampan hjälpte han barnen med läxorna. Allt medan Ester lagade mat, bakade bröd, sydde kläder, tog hand om djur och sålde ägg och skogsbär till folk inne i samhället. Ingrid själv hjälpte tidigt till och kommer ihåg hur hon gick in till Åtvidaberg med korgar fyllda med smultron och sålde. Bland annat till Ingeborg Thorin. Och ibland skickades hon till affären i Mormorsgruvan för att handla.

Ester räfsar hö i Trantorp. Foto: privat

”Mamma skrev en nota och jag minns en gång när det stod att jag skulle köpa för 10  öre vitpeppar och handlaren läste det som 10 vita papper. Jag visste att det var fel, men vågade inget säga utan tog snällt emot de vita pappren. När jag kom hem fick jag förstås vända på klacken och gå tillbaka till affären igen.”

Ingrid skrockar förtjust. Hennes dotter Anita uppmanar sin mamma att berätta om den gången luffaren kom på besök till Trantorp. Ingrid var omkring tio år och ensam hemma med småsyskonen. Ester och Konrad var på begravning i Åtvidaberg. Plötsligt öppnades dörren och in kliver en främmande man.

”Han hade varit Karstorp och fått smörgåsar. Jag kommer ihåg att brödet var inslaget i tidningspapper. Jag och mina småsyskon stod på rad i farstun och tittade storögt på honom. Vi förstod att mannen var ‘Bildsköne Bengtsson’, tjuven som det hade skrivits om i tidningarna. Han ville ha kaffe till sina smörgåsar och befallde mig att ordna fram det, vilket jag gjorde. Och inte nog med det så talade jag om för honom att mamma och pappa var bortresta! Så dumt va?”

Men inget allvarligt inträffade. När Bildsköne Bengtsson, eller om det nu bara var en luffare, hade fått sitt kaffe gick han därifrån. ”Jag minns att mannen bodde i en kolarkoja som fanns mellan Ändtorp och Söderfallet . Vi gick dit och tittade på den.”

Förutom att plocka bär, gå till affären, ta hand om småsyskon och då och då koka kaffe åt en och annan luffare hade Ingrid en rad andra sysslor. Ved och vatten skulle in i torpet, hönsen tas om hand och strumpor lagas. ”Mamma tyckte att jag stoppade strumporna så fint så hon ville att jag skulle ta hand om det.”

Ingrid pekar på en gammal korg som står i hallen i rummet på Björkbacken. ”Det där är strumpkorgen och den var alltid full av trasiga strumpor. Jag minns att jag brukade sitta på en pall i köket och medan jag stoppade berättade jag sagor för mina yngre syskon. Till exempel berättelsen om en skidlöpare som åkte fortare och fortare tills han till slut åkte i hundra kilometer i timmen. Då avbröt min lillebror Bertil mig med orden ’Ha, nu ljuger du allt!’”

Ett lindat gossebarn

De sover gott där de ligger under bordet i köket. Ingrid vaknar först och smyger försiktigt upp för att inte väcka sina systrar. Hon gläntar på dörren till vardagsrummet. Där ligger mamma i den stora sängen. Hon går närmare. Bredvid mamma snusar en liten bebis, fint lindad i mjuka bomullstyger.

”Vill du bära honom?” undrar mamma. Hon nickar.

”Tyckte du om honom?” undrar mamma när hon burit klart. Och hon nickar igen.

Hennes lillebror född år 1930 fick namnet Bertil.

På 1950-talet flyttade Ester och Konrad från Trantorp till en lägenhet på Bruksgatan. Ester vägrade flytta om hon inte fick en ”spis med ringar”, det vill säga vedspis. Någon elspis vill hon då rakt inte ha. Så en vedspis blev det. Foto: privat

Konrad och Ester i köket på Bruksgatan

Varsel

”Det fanns ett varsel i Trantorp. Det var ljudet av pappa som kom hem från skogen och ställde ifrån sig käppen innan han klev in i huset. När vi hörde ljudet visste vi att han var i antågande och mycket riktigt – en stund senare stod han i farstun.”

Roy, Ingrids brorsson nickar. ”Pappa brukade säga att det var knekten som kom och tog av sig stövlarna och ställde ifrån sig bössan.”

”Ja”, nickar Ingrid, ”Trantorp är ju faktiskt ett gammalt knekttorp.”

När vi lämnar Ingrid och Anita kramas Roy om lite extra. Som Ingrid glatt sig åt besöket. Inte bara att få prata om Trantorp och gamla minnen utan också att få träffa Bertils son Roy igen.

På Johan E. Thorins bild på Trantorp år 1921 ser vi Ingrid i mamma Esters famn, Valborg, Viola, Gunnar och pappa Konrad.

Berättelsen bygger på intervjuer med Ingrid Bjernersjö, Anita Bergh och Roy Andersson.

 

Dela gärna det här inlägget

2 reaktioner på ”Trantorp

  1. Hej! Birgit i berättelsen, var min mamma. Så fint du dokumenterat ned moster ”Ninni”s berättelse. Jag har också fått lyssna till många berättelser, när jag varit hos henne.
    Kram Helen

    1. Hej Helen, tack för din vänliga kommentar. Så roligt att höra att du tyckte om berättelsen. Ingrid var fantastisk att lyssna till, så många minnen och så glasklart berättade. Kram Camilla

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *